Fyrväplingen. Vers och prosa / 129 (1855) Author: Fredrika Bremer, Thekla Knös, Louise Müller, Daniel Andreas Joakim Müller Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

AFTONBILD.

Allt är stilla och tyst, till hvila dagen är gången; Aftonen, sorgsen och mild, smyckar med rosor hans graf, Gjuter tårar derpå, och suckande lägger sig sofva. Långsamt till jorden ner stiger du heliga natt, Vänligt och sakta du säger till allt som lefver och andas: ”Sluta ditt tröttande värf, gjädjen och sorgerna glöm! Hvila nu lugnt i mitt sköte: jag sveper omkring dig min mantel. Sömnens och drömmarnes kalk bjuder jag bräddad åt dig.” Kungen nu lägger ifrån sig den tunga, gyllene spiran; Trött af dagens bestyr lägger sig bonden till ro. Vandraren slutat sin färd och ställer stafven ifrån sig. Ensam vaken är jag, sjunga till cittran en sång. Men äfven mig ger natten af rika bägarn en droppa, Och som jag dricker deraf, cittran nu sjönk ur min hand.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>