Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
Poesiens gebit ligger på skönhetens område.
Skönhet består icke utan harmoni och harmoni icke
utan sanning. Poesien måste åtminstone vara sannt
hos folket, stå i harmoni med dess vetande, med dess
åsigt om Gud, sig sjelf och verlden. Ja, vi vilja lac
ka henne om hon står något framom dess åsigt om
allt detta, ty då kan poesien draga med sig folket
och vara menniskans lärarinna, såsom hon hittills ofta
har varit det, ehuruväl delta icke är dess egentliga
kall. Det har varit till och med en lid, då poesien
inneslöt allt menskligt vetande, all historia, all social
lag, all naturvetenskap, all religion. Det vore eget
om detta eller cttdera i en högre utbildning skulle
motverka, ja upphäfva henne.
Poesiens och vetenskapens språk och framställ
ningssätt äro vanligtvis helt olika; men detta anty
der icke någon fiendskap dem emellan. Poesiens oförytterliga rättighet är att kunna personifiera äfven dö
da ting, ja öfverflytta menskliga känslor på dem och
låna dem vår egen språkorgan. Men äfven naturve
tenskapen har rättighet alt ibland tala bildligt, be
gagna sig af poesiens språk, och poesien kan å an
dra sidan ej sällan framställa hvad den har att med
dela utan bild och metaphor.
Ilvad är det egentliga uti poesien? Är det det
onaturliga, det otroliga, det bizarra ? Nej, poesiens
väsendtlighet är det ideala, det andeliga, hvilket den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
