Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
153
hydra, hon, som låter Fransosen göra sottiser, En
gelsmannen hänga sig, Tysken skrifva sömngifvancle
böcker, Svensken supa eller spela kort och hela verlden gäspa, som hänger bly vid tidens vingar och gör
minuterna oändliga, hon, på hvars räkning man gerna
kan skrifva hälften af det onda, som sker i verlden,
som nästan alla menniskor känna och alla menniskor
frukta, med ett ord — ledsnaden. Huru gerna ville
man ej köra henne på porten, kasta henne ut ge
nom fönstret, döda, tillintetgöra henne. Men, hon
är odödlig på jorden, såsom njutningen och smär
tan, och infinner sig gerna, som en tråkig sällskaps
dam, då dessa utehlifva och man ej gjort förbund
mot henne med en vän, säkrare, mäktigare än dessa.
Mycket känner jag henne icke genom personlig
bekantskap; dock har jag kännt henne i förra dagar,
då jag, för att fly henne, flydde till mitt fönster, och
fick hjelp derifrån. Jag minnes isynnerhet en dag,
rättare en afton! . . . Jag var då ung ännu, och bar
i mitt bröst ett hjerta som klappade af längtan till
lifvets rikedomar, till den tillvarelsens fullhet, som
jag hört om och läst om, och som jag djupt kände
alt jag kunde gifvande och mottagande njuta, men
som jag ännu aldrig smakat. Ty mitt hem var rikt
nog på siden och grannlåt och fransyska gravyrer ocli
kalaser och ekipager, men mitt lif var ändå armt och
min själ hungrade. Sådant händer mången. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
