Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
nadssält ocli lifsyttring. När han matade dem, s&
höllo de större och starkare sig framme och bort
trängde de små. Deribland var en liten fink; när
denne såg, att han på intet annat sätt kunde komma
åt maten, gaf han tecken alt fara var för handen.
De andra blefvo då ängsliga och tittade upp; men
under tiden sprang han till maten och plockade i
hast till sig så myckel han orkade.
Jag ber att få berätta ännu en annan liten historia, som
ådagalägger, att hat och list kunna beherrska djuren.
Jag hade, då jag bodde på landet, cn hund, som hatade
alla trasigt klädda personer; och han hjelpte ej sällan
till att göra deras kläder ännu trasigare. Han visste
att han icke fick göra det, och underlät det också i min
närvaro. Han skällde då knappast på sålunda klädda
personer, då de kommo till mig, men sprang bort ett
godt stycke, samma väg de hade kommit och han
trodde de skulle återvända; gömde sig här bakom en
buske och väntade, till dess den hatade närmade sig,
och rusade då fram.
Äfven våra små löjliga lidelser träffa vi åter hos
djuret. Hvem vet t. ex. icke att hästen är stolt och
inbilsk när han fått vackra, glänsande seldon, eller att
hunden går hellre med sin husbonde på galorna när
denne är fint klädd än då han går i hvardagskläder?
Att först efter menniskans syndafall djuren blifvit elaka och grymma emot hvarandra, såsom Svedenborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
