Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ynglingens dröm förverkligad af den mogne mannen.»
Dessa ord skulle kunna sättas som inskrift öfver Garibaldis lif.
Ty sina ungdoms drömmar och idéer förblef han trogen till
sin sista stund; detta var det som skänkte enhet och harmoni
åt hans oroliga stormiga lefnad, liksom det lägger klarhet öfver
de stundom skenbart motsägande dragen i hans karaktär.
Han har blifvit kallad det nittonde århundradets
frihetshjälte, »folkhjälten,» och historien om hans lefnadsöden låter
honom framstå såsom en sagohjälte.
Friheten älskade han; åt denna ägnade han sitt lif, ej blott
i ord, men i handling, i oegennyttig själfuppoffring, och denna
kärlek till friheten uppbars och förädlades af den eldigaste
kärlek till fosterlandet, som någon man känt, och af det
»ärligaste hat» till godtycke och förtryck, värdsligt och andligt, det
senare framför allt representeradt af det själarna kufvande
katolska prästadömet.
Kampen för frihet betydde för honom och hans tappra män
icke en kamp mot lag och rätt, men för dessa höga begrepp;
kampen för friheten var en strid för Italien, för fosterlandet,
för dess ära, dess själfständighet, dess egen styrelse, dess egen
konung.
För ett så högt måls vinnande måste alla egna,
personliga intressen vika.
Garibaldi var t. ex. af själ och hjärta republikan. Men
det styckade Italien, kufvadt af Österrike, Frankrike och
påfvemakten, sönderfallet i en mängd småstater med österrikiska eller
franska prinsar som regenter, kunde endast med en egen inhemsk
konung i spetsen bli enadt och starkt.
Alltså stred Garibaldi ärligt och framgångsrikt för ett
italienskt kungadöme med det nationella huset Savoyen i spetsen.
Ty han, som alla andra italienska frihetsmän, såg i konungariket
Sardinien den enda makt, som kunde uppväxa att varda Italiens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
