Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Garibaldis barndom och ungdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
militärer eller civila, och allt fler och fler dödsdomar
afkunnades. Underofficerare, advokater m. fl. blefvo, som
sagdt, skjutna i Turin, Genua och Alessandria, och order
gafs att gripa och inspärra Mazzini, så fort han beträdde
Piemonts mark.
»Nu var Carl Albert vorden en äkta medlem af den
Heliga Alliansen, liksom påfven, konungen af Neapel,
hertigen af Modena, konungen af Spanien: hans händer
voro röda af hans folks blod.»
De ord, som ett af Carl Alberts offer, den ädle
Ruffini[1], döende, med fingret doppadt i sitt blod skrifvit på
väggen i sitt fängelse i Genua, trängde ut öfver hela
Italien och satte alla patrioters hjärtan i brand:
»Jag testamenterar min hämnd åt Italien.»
De för folkfrihet och folkupplysning arbetande
carbonarierna gjorde sig till arftagare af detta »testamente»
och åtogo sig hämnden.
Och den lösen, som enade de våldsamt jäsande
patriotiska krafterna, voro dessa ord »evviva Italia»,
utropade af den döende italienske fosterlandsvännen Andrea
Vocchieri — dödad inför hustrus och barns ögon, emedan han
läst »La Giovine Italia».
Då Garibaldi anlände till Marseille, erfor han
nyheterna om de fruktansvärda afrättningarna i Piemont
samt Carl Alberts grymma framfart mot många af
landets ädlaste män; Vocchieris bittert gripande farväl:
evviva Italia, trängde äfven till hans öron.
Detta fängelse är helgadt genom blodet
af Jacopo Ruffini
död för Italien
1833.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
