- Project Runeberg -  Giuseppe Garibaldi /
93

(1909) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Åter i Italien

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Anzani, i hvars ögon fosterlandsglöden åter uppflammade.
Under allmänt jubel nedtogs den montevideiska flaggan,
under hvilken skeppet hittills seglat, och den italienska
hvit-röd-gröna hissades.

Den hade i största hast blifvit förfärdigad af ett
halft lakan, några röda blusar samt af dessas gröna
uppslag.

Den 24 juni nalkades de Nizza, och Garibaldi, hvars
dödsdom sedan 1834 ännu ej var upphäfd, tvekade ett
ögonblick, om han skulle gå i land; af mötande skepp
fick han dock veta, att underrättelsen om hans ankomst
redan spridt sig från hus till hus, och att tusentals
jublande människor skyndat till hamnen för att möta honom och
hans kamrater: ryktet om italienska legionen i Montevideo
hade för länge sedan nått Italien, och Nizzas invånare voro
dessutom hänförda af den garibaldiska expeditionens
fosterländska syfte.[1]


[1] Om sin ankomst till Nizza
skref Garibaldi senare: »Under de
många olyckor, hvilka drabbat mig, har jag alltid hoppats på en
lyckligare framtid; men i Nizza blef min glädje för stor, så stor, att den
nästan vållade mig smärta. Då vi inlupo i hamnen, såg jag min Anita
och min son Menotti nalkas mig i en liten båt, och från stranden
hälsades jag af mina landsmän med bifallsrop — de voro stolta öfver det
lilla jag kunnat göra. Och hvilken lycka — huru många af mina
barndomsvänner såg och omfamnade jag icke denna dag — ack, och huru
många af dem följde mig icke till en gagnlös död!

Hvilken sällhet, att efter det jag tryckt min Anita och min son i
mina armar, gemensamt med dem inträda i fädernehemmet, där jag fick
omfamna min gamla mor och emottaga hennes välsignelse — —»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:47:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/garibald/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free