Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Republiken Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett sådant blixtslungande åskväder, aldrig en sådan,
hagelby af kanonkulor. Våra stackars kanoner blefvo alldeles
nedtystade däraf. Och dock kan jag ej säga något skönare
till Medicis pris: Vascello och dess enstaka, till utanverk
förvandlade små hus voro ännu våra.»
På aftonen den 28 tystnade för en stund elden från
de franska batterierna, men endast för att nästa dag med
fördubblad styrka ånyo börja. Gatorna i Rom voro nästan
täckta af stympade människor. Alla artillerister hade
blifvit dödade bredvid sina kanoner; dessa sköttes af
linjesoldater; hela nationalgardet var under vapen; reserven
bestod af sårade, som tjänstgjorde, betäckta af blod. Och
under all denna förvirring och ångest höll
nationalförsamlingen lugnt och sansadt sitt rådslag på Capitolium. Så
länge en enda kanon ännu var brukbar, besvarade den
fiendens eld. Men på aftonen den 29 tystnade den sista.
Stora bräscher voro nu skjutna i vallarna, och
murarna vid Porta San Pancrazio voro instörtade.
För att hindra allt arbete i bräscherna spelade
fransmännens kanoner in i dessa under en del af natten till d.
30 juni. Och himlens eld sammansvor sig med jordens;
åskan rullade, blixtar korsade bomberna och antände staden
på flera ställen. Oaktadt den strid på lif och död, som
rasade omkring dem, firade dock romarne sin S:t Petersfest;
hela staden var illuminerad, till och med från Vatikanens
kupol strömmade ljuset, under det facklor och »bengaliska»
eldsken från framglidande båtar lyste öfver Tiberns
vatten; folket tillbragte natten på gatorna,visserligen under
allvarlig tystnad, när de sårade eller döda fördes förbi;
men i sorgen dock iakttagande ett samladt lugn — ej en
klagan hördes, ej ett ord af ånger öfver alla de gagnlösa
offer, som blifvit gjorda. Den, som denna natt befann sig
uppe på någon höjd i den eviga staden, fick, berätta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
