- Project Runeberg -  Giuseppe Garibaldi /
155

(1909) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. "Den som älskar Italien, följe mig"

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Urbino. Som en stor vacker orm ringlade sig kolonnen,
berättar ett ögonvittne,[1]
långsamt uppför berget. I spetsen
red Garibaldi med sin hustru, följd af sin stab, hvars hvita,
för den friska fjällvinden fladdrande mantlar syntes på
långt håll. Till dem slöto sig de få lansiärer, som voro
kvar af Marinas tappra skara; därefter följde det nya
kavalleriet med lansar, röda skjortor och fjäderprydda
hattar; de lifliga hästarna trängde gladt gnäggande uppåt;
under rop och piskslag framdrefvo trossknektarna
lastdjuren, 40 mörkbruna mulåsnor, och efter dessa följde
långsamt en hjord af stora, hvita bufflar med väldiga,
hvit-målade horn. Infanteriet slöt tåget; främst kommo
spillrorna af den forna italienska legionen med sin af franska
kulor genomskjutna fana och förda af den tappre Sacchi;
därefter den andra legionen och till sist den lilla återstod
af bersaglieri, som blifvit Garibaldi trogen.

På morgonen den 28 juli stod Garibaldi i Metauros
dal och gjorde halt vid byn Mercatello. Men de trånga
bergpass, som ledde till Sant’Angelo, voro besatta af
fienden; för att undkomma den fara, som hotade hela
legionen med undergång, gick Garibaldi själf att
rekognoscera och upptäckte en af fienden obeaktad bergsstig, på
hvilken det lyckades kolonnen att undkomma i
Fogliodalen; eftertruppen under Migliazzo blef dock nästan till
sista man nedgjord af österrikarne.

Efter ännu tvenne ansträngande dags- och
nattmarscher upphann man ändtligen Apenninernas östra
sluttning. Här gjorde hela skaran halt, och allas blickar
spanade ut öfver den oändliga hafsytan, riktades emot det
gemensamnia målet i blånande fjärran, lagunstaden
Venedig. Men huru nå detta mål! Dödströtta och utmattade


[1] Hoifetetter, sid. 413.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:47:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/garibald/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free