- Project Runeberg -  Giuseppe Garibaldi /
170

(1909) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. "Den som älskar Italien, följe mig"

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


tillflykt. Därefter inskeppade han sig till Newyork; före
honom hade flera andra italienska frihetsmän anländt
dit, t. ex. Avezzana, Foresti, m. fl., af hvilka den
sistnämnde i början af år 1851 skref i ett bref till deputeraden
Cunéo i Turin: »Garibaldi är sedan augusti månad hos
oss, kär för oss alla, högt ärad af amerikanarne.»

De första åren af denna Garibaldis vistelse i
Amerika voro dystra; han lefde i stor fattigdom, lif närde sig
såsom såpsjudare och ljusstöpare och fann sin enda tröst
i sina därvarande landsmäns vänskap; en af dem, Antonio
Meucci, upplät åt honom sitt hus och hem.[1]


Till slut erhöll han anbud att föra befälet å ett
handelsfartyg, destineradt till Centralamerika; men i Panama
insjuknade han i häftig reumatisk feber, som höll på att
kosta honom lifvet, och hvars följder blefvo mycket
långvariga.


[1]

Adolfo Rossi, korrespondent från Newyork till >>La Ligue de la
démocrati», berättar den 2 aug. 1852 följande, hvilket han inhämtat af
Mencci själf:

»Garibaldi bebor en liten kammare med två små fönster; den
innehåller en järnsäng, ett handfat äfven af järn, tre stolar och ett litet
bord; på den för öfrigt nakna väggen hänga två små speglar, framför
hvilka Garibaldi ofta själf brukar klippa sitt ljusa skägg. Flera
möbler finnas ej; men på sängen ligger en skjorta, hvars anblick
kommer alla italienares hjärtan att klappa, den röda skjorta, som
Garibaldi bar under belägringen i Rom 1849. - Då han landsteg i Newyork,
var han mycket fattig; han ägde endast de kläder, han bar. Meucci,
som förut bott i Sydamerika, där han träffat Garibaldi, erbjöd honom
att bli sin gäst, hvilket Garibaldi antog. - Under den tid, han
vistades i sin väns anspråkslösa hem, utgjorde det förtroliga lifvet
tillsammans med familjen Meucci samt hans landsflyktiga vänners besök hans
enda tröst i saknaden efter Anita och i sorgen öfver Italiens nederlag.
Han var ständigt allvarlig, sorgbunden och fåordig. Ibland om
morgnarna begaf han sig ut på jakt i de omgifvande skogarna med litet
ost och bröd i väskan och hemkom först på aftonen, trött och belastad
med byte. En gång blef han arresterad, enär han jagade under
förbjuden tid. Han återfick dock genast friheten; när sedan någon i hans
närvaro beklagade sig öfver de amerikanska lagarna, anmärkte han, att
amerikanarne lämpat sina lagar efter egna intressen, ej efter främlingens,
att Italien - när det blifvit ett land - skulle göra detsamma, och att
man alltid borde respektera det lands lagar, hvari man befann sig. -
Bland de många italienare, som besökte Meuccis hus, voro många
högtstående och berömda män: general Avezzana, majorerna Bovi, Orregoni,
Foresti, Paltacaldi, Öfverstarne Förbe och Marinelli m. fl. Bland sina
vänner uppträdde Garibaldi aldrig med ton af ett »orakel > eller som
en »heros>>: han var en vänlig, god, förträfflig kamrat, hvilken, så fort
han såg sig äga två skjortor, bortgaf den ena till någon, som var utan
dylik - till förtviflan för signora Meucci, som hade mycken möda att
hålla hans linneförråd i ordning. - Meucci och hans andra vänner
brukade ofta med rörelse tala om hans goda hjärta. Så fort han hade
penningar, bortgaf han dem. En skeppsredare, som önskade gifva
honom befälet öfver ett skepp, sände honom en gång 700 dollars.
Skyndsamt - berättar Meucci - uppsökte Garibaldi de mest behöfvande
bland sina landsflyktige landsmän, lade summan på bordet, delade den
i lika många delar, som det fanns personer, och bortgaf alltsammans.
Sådan, slutar berättaren, var Garibaldi.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:47:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/garibald/0184.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free