Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. På Sicilien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sändandet af en ny hjälptrupp till Sicilien var af
behofvet påkalladt, ty Garibaldis styrka var liten och i
Catania, Agosta, Syracusa, Milazzo och Messina stodo
ännu omkring 50,000 neapolitanare i fasta ställningar.
Först när dessa voro besegrade, var Sicilien fritt, och då
stod man inför själfva hufvudpunkten af företaget:
befriandet af det neapolitanska folket på fastlandet.
Innan detta skett, ville Garibaldi ej höra talas om
Syditaliens införlifvande med Victor Emanuels rike, och
han förhindrade, så länge det stod i hans makt - utan
att vädja till vapen mot Victor Emanuels här - den gång
efter annan allt starkare påyrkade allmänna omröstningen
om anslutning till Sardinien.
»Hela Italien skall först befrias», var oföränderligt
Garibaldis program, och han begärde därför skyndsamt
understöd af Medicis nybildade frikår.
Hans önskan kunde lätt uppfyllas, ty Medici hade
redan köpt tvenne amerikanska ångare för öfverfarten och
hade flera tusen frivilliga samlade och utrustade. Fem
särskilda expeditioner afsändes till Sicilien, af hvilka den
första var den svagaste, den andra bestod af 1,830 man,
den tredje under Medici af 1,921, den fjärde och femte
under Cosenz af 4,671.
Trupperna ordnades kompanivis, och kadrerna bestodo
af bepröfvade soldater från 1859 års fälttåg.
Organisationskommittéerna i Milano, Turin och Genua
hade således under två månader utrustat 9,484 frivilliga
- »i hemlighet» och utan regeringens vetande, som det
hette, ehuru man i Italien var allmänt öfvertygad om,
att Cavour kraftigt, fastän i tysthet, understödde företaget.
Visst är åtminstone, att en af de ifrigaste medlemmarne af
kommittéen i Milano och Turin, advokaten Crescini, också
var en af Cavours trognaste anhängare, och ehuru Bertani,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
