Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. I Neapel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Därefter utdelade han medaljen [1]från Palermo åt
dem, som återstodo af »de tusen». Då namnen uppropades
svarades för de allra flesta »död» eller »sårad» vid
Calatafimi, vid Palermo, Volturno - endast omkring 400
funnos kvar; till dessa hörde äfven Crispis hustru. Garibaldi
yttrade då:
—————-»Emedan jag kände eder, vågade jag
tillsammans med er ett företag, som hvarje annan ansåg omöjligt.
Jag visste, att med män sådana som I kan man försöka allt.
I hafven gjort det omöjliga möjligt. Men många af dem,
som följde oss, äro icke mera - deras ben blekna på fälten
vid Calatafimi och Palermo - legionerna Montanara,
Schiaffini, Tuckery hvila där - men de skola icke
förgätas. Deras anhöriga skola bibehålla minnet af deras
tapperhet som ett dyrbart arf, och I, unga veteraner,
förgäten icke, att ännu ej allt är fullbordadt, att jag litar på
er, jag räknar på er, så fort er tjänst åter behöfves. —
Den enda bön, Garibaldi framfört till konungen, då
han i dennes hand lade makten öfver ett helt konungarike
- 10 millioner människor - var, att konungen skulle
åt hans mest förtjänta officerare tilldela rang och plats
- »rätt att bära vapen» - i den reguliära arméen, samt
att konungen måtte visa de frivilliga den hedern att i
Caserta passera framför deras front.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
