Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. I Neapel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
säga om den roll, de öfriga deltagarne däri komma att
utföra, visst är, att Garibaldis blir en hjälteroll och ensam i
sitt slag.——————»
Befolkningen i Neapel och Syditalien visade allmän
sorg och missräkning, då Garibaldi lämnade landet; man
hade där hoppats och önskat att konungen skulle för
några år utnämna honom till Syditaliens militär- och
civilguvernör, och man kände sig smärtsamt besviken i sina
förväntningar, så mycket mer som oordningar och
oroligheter efter Garibaldis afresa började äga rum i
Neapel, något som alls icke skett under den tid hans
diktatur varat.
Kriget mot konung Frans II fördes nu af
piemontesarne och nalkades hastigt sitt slut; sedan Capua
kapitulerat, inneslöt sig konung Frans med sin drottning i
Gaëta och utstod en belägring här till den 13 februari
1861, då han med gemål och svit inskeppade sig till Rom.
Kort därefter gåfvo sig äfven Messinas citadell och
fästningen Civitella i Abruzzerna; den 18 februari erkände
i Turin deputerade från alla stater Victor Emanuel som
öfverherre; Garibaldis verk var nära sin fullbordan: om
än Rom och Venedig ännu ej vore befriade, så var dock
’il Re galantuomo’, Victor Emanuel, nu laglig »konung
af Italien».
Själf plöjde Garibaldi åter sin magra åker på Caprera.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
