Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Fången i Varignano
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
långt ifrån overksam. Ännu skulle han komma att deltaga
i mången drabbning och utmärka sig för samma hjältemod
som förr, ehuru han aldrig mera skulle komma att spela en
ingripande roll i händelserna.
Men innan kriget ånyo kallade honom från hans
lugna lilla ö, gjorde han ett par resor i mera fredligt syfte.
Sommaren 1863 besökte han nämligen Schweiz,
särskildt staden Locarno i kantonen Tessin; hela det
frisinnade Tessin strömmade naturligtvis dit för att hylla honom.
Ett ögonvittne berättar härom bland annat följande.
»— — — Den 56-årige mannen syntes på balkongen
till det hotell, hvari han bodde, Hans imponerande
gestalt, hans eldiga och på samma gång vänliga blick, hans
redan grånade helskägg, hans klassiskt ädla drag — hela
hans personlighet öfvade en så egendomlig trollmakt öfver
alla dessa hundratals människor, motståndare och vänner,
att ropet: ’Camiccia rossa, camiccia santa’ (röda skjorta,
heliga skjorta) förlorade sin öfverdrift, särskildt om man
betänker den sydländska prägel, som hvilar öfver detta
land och folk. Och då han började tala med detta
mjukka och dock kraftiga italienska tungomål, tala om den
heliga friheten som ett folkets och folkens evangelium,
hvilket skulle förädla dem och föra dem till sin bestämmelse,
då ville jublet och ropen ’evviva Garibaldi, evviva la
libertà ej taga slut. ’Söner af Schweiz’, sade han bland annat,
’för århundraden sedan hafven I förvärfvat eder frihet —
bevaren henne! Söner af Italien, I hafven nyss börjat att
förvärfva henne — tröttnen icke att ständigt göra eder
henne allt värdigare!’ Och då den enkle mannen, hjälten, fann
festjublet för stort, då kvinnor och barn trängdes omkring
honom för att få kyssa eller trycka hans händer, då
försvann han obemärkt och begaf sig till barnasylerna, kort
sagdt, till de ställen, där det fanns olyckliga att trösta. —»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
