Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV. Garibaldi och fransk-tyska kriget 1870-71
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Marseille för att erbjuda denna republik »quanto restava
di mi» — hvad som återstod af honom.
Detta skedde emot italienska nationens önskan, och
från italiensk synpunkt torde ej heller detta Garibaldis
steg lämpligen kunna försvaras. Italien hade nämligen
Preussen att tacka för tvenne kraftigt hjälpande
handtag: Venetiens förvärfvaride 1866 och Napoleons
förjagande.
Garibaldi erkände också sedermera, att han handlat
öfveriladt.<footnote>Kort före sin död yttrade Garibaldi till en tysk, som besökte
honom i Palermo, där han bevistade den sicilianska aftonsångens
600-års-fest, att han misstagit sig på franska republiken och på franska folket
i dess helhet: »La Germania ha fatto un gran servizio all’ umanità
abassando questo popolo; questa è oggi la mia opinione — Tyskland
har gjort humanitetens sak en stor tjänst genom att förödmjuka detta
folk — det är numera min åsikt.»
Han hade först i bref till »gouvernement de la défense
nationale» i Tours erbjudit republiken sin tjänst; på
detta bref erhöll han aldrig något svar.
Vid sin ankomst till Frankrike blef han kyligt
emottagen; bekant är Crémieux’ utrop vid underrättelsen om,
att han landstigit i Marseille: »Ah mon Dieu! Il ne nous
manquait plus que cela!» Och Gambetta, hvilken i
luftballong lämnade Paris för att öfver den preussiska
belägrlngslinjen begifva sig till republikens provisoriska
hufvudstad, yttrade: »Aldrig skall jag ställa en fransk
general under Garibaldis befäl.»
Förhållandet var, att utom några få personliga
vänner önskade ingen i Frankrike Garibaldis hjälp; han
befann sig sålunda i det alltid, obehagliga läget att hafva
själfmant inblandat sig i andras angelägenheter och att
hafva oombedd erbjudit en ej gärna sedd hjälp.
Då Gambetta erbjöd honom befälet öfver 2-300
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
