Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. "Den gamle på Caprera"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
växtrötter och kvistar uppbrändes noga, så att aska kunde
erhållas till den magra jordens förbättring. Under några
få år lyckades det Garibaldi också att med stor
ansträngning och outtröttlig omsorg erhålla först och främst en
riklig grönsaksträdgård och sedan en anläggning af unga
träd: mandel, äpple, päron och kastanj, ja, till och med
sockerrör och vin.
Särskildt öfver det senare var han mycket stolt;
ända till den stund, då han kunde erhålla vin af sina
»egna» drufvor, hade han endast druckit vatten; men
sedan drack han med stor belåtenhet denna produkt af
sin egen landtgård. I hans tycke var det den yppersta
dryck, som kunde bjudas en gäst, och då en sådan —
med möda undertryckande de grimaser, som den sträfva
saften framtvang i hans ansikte — för att ej göra
Garibaldi ledsen högt prisade Capreravinets förträfflighet,
strålade värdens ansikte af oförställd fröjd.
Omkring denna trädgård hade han låtit uppföra en
två »miglier» lång muro a secco, uppförd endast af lösa
klippstycken.
I en liten dalgång i närheten, dit regnvattnet
under tidernas lopp fört vissna löf från bergssluttningarna,
och där det sålunda bildats ett tunt jordlager, hade han
äfven inhägnat och uppodlat ett litet fält.
Också hans husdjur tillväxte i antal; inom några år
ägde han nämligen åtta kor, en tjur och några kalfvar;
hans favoritko hette Brunetta och var, som han
brukade säga, »bördig från Sardinien»; »Pio nono» hade fått
sällskap af 4 andra åsnor — äfven begåfvade med
lysande och i historien välkända namn — och kavalleriet
kompletterades dessutom af två hästar.
Men för att på det kala Caprera framtrolla en
grönskande liten lustgård kräfdes, som sagdt, otroliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
