Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. "Den gamle på Caprera"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var dock ingalunda någon lätt sak att vara
Garibaldi till nöjes; hans egen arbetsförmåga var hart när
otrolig och hans verksamhetsifver lät honom aldrig hvila; också
kräfde han mycket både af sina barn och sina tjänare;
med sin rika fantasi och outtröttliga företagsamhet ville
han aldrig höra talas om hinder.
Han älskade sitt Caprera högst af allt på jorden, och
den skulle hafva råkat illa ut, som vågat antyda, att ej
allt på ön vore vackert, präktigt eller rent af underbart.
Vecchi berättar om ett besök, som han jämte en del af
Garibaldis förtrognaste vänner tillsammans med denne
själf gjorde på Caprera under de dagar i augusti 1860, då
Garibaldi lämnade Torre del Faro för att i Palermo hämta
»Bertani-expeditionen». Skildringen är ytterst
betecknande.
Då det lilla sällskapet kom nära den lilla klippan
Caprera, anmärkte någon, att det var »en bra liten ö»,
hvarpå ägaren till densamma svarade:
»Caprera är icke liten; vänta bara, till dess ni
kommer den närmare, så skall ni få se, att det visst icke är
någon liten ö.»
De lade till, stego i land och klättrade uppför den
klippiga stigen. Garibaldi var utom sig af förtjusning
öfver stället, luften och åsynen af den växande grödan,
»Har ni sett sådana präktiga ärtskockor och sådana
rofvor sedan? Allting växer här af sig själft! Snart skall
ni få smaka min frukt.»
Därefter kommo några af den enslige jordbrukarens
husliga vänner, får, svin, getter, som han alla kände igen,
och fyra åsnor med »Pio nono» i spetsen. — De
oförargliga kräken kommo för att bli smekta af sin vänlige herre
och ströke sina långörade hufvuden mot hans ben.
Sedan kom ordningen till ställets tvåfota invånare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
