Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. "Den gamle på Caprera"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genast sitt arbete, tog vattenkannan och uppfriskade
växten med en kraftig dusch. Han trodde sig rent af höra,
huru törstande växter klagande bådo om hjälp; hade
vinden böjt en planta mot jorden, reste han den genast och gaf
den stöd. Att afbryta de vackraste blommorna ansåg han
som en synd.
»Jag kan ej förstå», brukade han säga, »huru unga
älskande kunna afbryta blommor för att gifva hvarandra
dem som symbol för sin kärlek. Ej heller kan jag fatta,
huru eljest älskvärda, unga flickor med odlad själ och
finkänsligt hjärta kunna leka med tusenskönor eller
prästkragar, af hvilka de grymt rycka blad efter blad för att få
veta, om »han» älskar »henne»: af allt hjärta, — med
smärta o. s. v.! Alla mödrar, som intressera sig för sina
barns uppfostran, borde inskrida för att göra slut på en så
grym lek. Eller veta ej ens dessa, att i hvarje naturens
afbild lefver en Guds tanke, som man måste vörda.»
Så tänkte och kände Garibaldi, den man, som varit
anföraren i flera drabbningar och sett mer människoblod
flyta än någon annan soldat i hans århundrade.
Det kan tyckas, som om häri låge en psykologisk
motsägelse. Men denna försvinner, om man betraktar
motiven eller rättare motivet, som dref honom in i striden.
Ty detta motiv var alltid detsamma: att hjälpa betryckta
bröder och befria i bojor slagna folk.
Kriget i och för sig älskade han icke, såsom reda,n
i ett föregående kapitel är sagdt.
»Kriget är», yttrade han en gång till Elpis Melena,
»enligt min uppfattning, en vanära (un disonore), men när
man våldsamt intränger i mitt hus och beröfvar mig
hustru, barn och gods, då är det min plikt att återfordra mina
ägodelar. Vi önska vara de bästa vänner med våra
grannfolk, men för att kunna lefva i godt samförstånd med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
