Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. "Den gamle på Caprera"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hans dyrkade Irene, som är af furstlig börd, men som
följt sitt hjärtas utkorade in i de djupa skogarna.
Alla öfverträffa hvarandra inbördes i karaktärernas renhet, i
ädelmod och uppoffring, och om hjältarne emellanåt utöfva
det ädla röfvareyrket, så godtgöres denna lilla oegentlighet
genom deras fosterlandskärlek och fast otroliga tapperhet.
I sista kapitlet stupa alla paren den 27 oktober 1867 i
striden för Italiens och Roms frihet. »Roma o morte!»
Allt detta är ej af så synnerligt stort intresse, men
hvad som förlänar boken värde är icke författaren, utan
hjälten Garibaldi, som man återfinner däri. Ty det är
hans egna tankar och åsikter, som här uttalas: Italien —
alltid och först och sist Italien, dess ära, hatet till
påfvedöme och andligt förtryck, till Napoleons och politikens
ränkspel.
I kapitlet »Till minne af de döda» berättar Garibaldi
om sin egen flykt från San Marino och Anitas död.
Skildringen är dock något »fritt» behandlad och gör ej heller
anspråk på att återgifva den verkliga tilldragelsen.
Strax efter »Clelia» utkom »Cantoni il volontario»,
med samma tendens som denna, nämligen att förhärliga de
friskaror, som stridt för Italiens och Roms frihet.
I företalet till denna bok omtalar han öppet, hvad
som är den egentliga orsaken till hans uppträdande såsom
skriftställare: »nödvändigheten att arbeta för en ärlig
inkomst».
I november 1871 skref Garibaldi till fru von Schwartz,
som äfven var hans litterära rådgifvarinna och öfversatte
hans litterära arbeten till tyska, hvarvid Garibaldi erhöll
hela ofversättararfvodet:
— — — »Jag har nu slutat en ny historisk roman
— »i Mille»; hvad den skildrade »händelsen» beträffar,
så har jag själf upplefvat den. Då jag ej gör anspråk på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
