Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. "Den gamle på Caprera"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
monument åt Napoleon III - som de dock ej vågade uppsätta å
någon offentlig plats. Såsom en motdemonstration läto
demokraterna i Milano resa ett monument åt »offren från
Mentana».
När Garibaldi fick veta detta, önskade han lifligt
deltaga i högtidligheterna vid dess aftäckande. Han begaf sig
också till Milano; men då hans vänner sågo, hvilka
fruktansvärda smärtor äfven den minsta rörelse orsakade
honom, och huru han led, i synnerhet då han skulle i eller
ur sin vagn, ångrade de djupt, att de ej hade hindrat hans
resa.
Alla, som vid detta tillfälle sågo honom, blefvo
smärtsamt öfvertygade, att hans dagar voro räknade och hans
lifsarbete slutadt.
Själf behärskade han dock med en våldsam
viljeansträngning sina fysiska plågor och tog aktiv del i
ceremonien, vid hvilken alla från Mentana öfverlefvande voro
närvarande.
Efter hemkomsten blef hans hälsa allt sämre, och hans
familj och hans läkare sökte förgäfves förmå honom att
välja en annan vistelseort än Caprera, med blidare och för
hans sjukdom mera tjänligt klimat.
Detta ville han dock ej höra talas om; han kunde
endast lefva i denna ensamhet och frid, som aldrig stördes af
annat buller än hafvets brus; han kände sig lycklig öfver
att, nedbäddad i sin rullstol, obemärkt kunna låta föra sig
till hvilken punkt af ön han önskade.
Han tillbragte sin tid med att läsa eller också med att
lyssna till sin lille Manlios joller; för honom berättade
han de märkliga händelserna i sitt lif och gladde sig åt att
se de ritningar, som det konstnärligt begåfvade barnet
gjorde till dem. Garibaldi talade mycket litet och
beklagade sig aldrig; med ett småleende tackade han sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
