Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SÄNGEN.
I fallets stund, då menskans ande dömdes
Att genom lifvet gå vid sorgens arm;
Af alla Englar Sången ensam gömdes
För jorden qvar i den betrycktas barm.
Hör! ännu under vandringen på heden,
Vid hjertats klagan och vid ödets strid,
Han talar, Engeln, om sitt fordna Eden
Och om dess blommor och dess helga frid.
Vid rösten plågan flyr från lifvets’ sinnen,
Som dimman flyktar från en mornad dal.
De vakna ålla själens. dunkla minnen
Och lyssna undrande på Engelns tal.
De fröjda sig åt de bekanta ljuden;
De tyckas känna dem så väl igen.
Och höra dem så gerna, liksom buden,
Som komma från en länge saknad vän.
Och vid att själen Engelns ord begrundar,
Begynner vårens unga Gud sin dans;
Och dagen sjunker öfver gyllne lundar
Och somnar på en evig blomsterkrans.
Och öfver hafvens dunkla våg och landen
Uppstiger diktens ljusa sommarnatt;
Der mellan stjernor vandrar skönhetsanden:
Kring jord och himmel är dess rike satt.
1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
