Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AES ES
Ur jordens djup det hviskar: ”du har ingen;
Du stoftets son! i himlen ingen far.” —
Och hjertats hemska echo svarar: ”ingen!”
Jag ryser: mig en ishand öfverfar.
Och alla hoppets ankarkedjor brista.
O du, min barndomstro! skall jag dig mista?
Jag för min egen tankes afgrund fasar,
Min känsla varnar mig: jag lyder den.
Mot tviflets storm, som i mitt inre rasar,
Ett värn jag söker. — Skall jag sjunka än
I djupet af den vreda våg den sänder,
Mot himlen dock min sista blick jag vänåer.
Hvad? — Om mitt tvifvel vore blott en pröf-
ning?
Dess böljas svall, ett dop att rena mig? —
Du ande, sänd till mina krafters öfning,
Kom! jag, som Jacob, brottas vill med dig,
Och brottas natten ut, tills sol upprinner;
Kanske i dig en himmelsk vän jag finner.
Jag ser en syn: jag lyfts på andans vingar,
All jorden ligger utbredd under mig.
En orm omlindar den i svarta ringar;
Det tycks mig skumt på menniskornas stig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
