Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
= 0 EE
Och brutna fönster, dunkla sidogångar,
Der Kunskapslystnaden har stängt sig inne,
Sen den från Gud sig vändt i hädisk otro;
Och ligger lutad ner på knä att tyda
De funna tecknen på den vida grafhäll,
Som, aldrig lyftad af en dödlig hand,
För dagen gömmer underjordens gåta.
Hör! han besvärjer mörkrets andar, sluter
Med deras furste sitt förbund att lära
Den sanning, som blott ljusets engel skänker.
Se, huru tviflet föder brott, och brottet
Nedstörtas i fördömmelse och död,
Sen den sin vilda mordbrandsfackla slungat
I dygdems helgedom och hvalfven ramlat
Med dystert dån tillsamman till en grafhög:
En bild af bålet, som hvar fallen ande
Sig bygger sjelf att i dess eld förbrännas;
En bild af fallets dom, den första, gamla,
Förnyad sen för hvarje synd på jorden.
Det är dess hemska drama, som han sjungit;
Och genom himmel, verld och helvete
Hans toner vandra såsom skapar-ord
Och väcka döda opp och lif som slumra.
Vi hafva hört hans Hgmont, fribets-hjelter
Med det ungdomligt öppna, sköna hjertat,
10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
