Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
177
nas otukt, mot påvekyrkans fördärv–-. Kel,
hade rasat en brand i hans själ, flammande till
det sista — han hade varit som en av de gamle
profeterna! —- Idéerna hade han offrat sin
kärlek... Dag och natt hade han grubblat över
livets gåta ■—.
Och nu — vad skedde med honom? Vad var
det för en sugande, svidande tomhet som
öppnade sig? –-
Den unga kvinnan–elden lyste mot
hennes vallmoröda klädning, den speglade varje
linje av hennes formsköna kropp. Den unga
kvinnan–överallt hade hon förföljt honom
med sitt hånfulla segervissa smil, med sitt
eggande sköte — och ständigt hade han flytt
henne... ända sedan han var barn... Han
mindes skriftefaderns lovprisande av hans kyskhet
— sin egen svärmiska ynglingahänförelse för
asketisk renhet. Genom alla frestelser hade han
burit den... högt... som sitt hjärtas blomma...
ingen hetär hade lurat den från honom... med
hela sitt livs lidelse hade han hakat sig fast
vid den. -—
Och han hade känt sig genomträngd av hat
till frestarinnan — därför att han dunkelt
anade hennes makt! Och hatet hade givit orden udd
och styrka —- bläcket hade blivit gif tf rätande
som syra... Obarmhärtigt hade han angripit de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
