Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första perioden (Gamla tiden)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Serernas land (Kina), i söder till ön Taprobane
(Ceylon) och Kinnamonkusten (»kanelkusten») vid
Etiopiska oceanen, i väster till den Heliga udden
(Kap S:t Vincent) i Iberien och i norr till ön
Thule. De olika världsdelarnes gränser framträda
hos honom tydligare än förr, och äfven ländernas
topografi beskrifves mycket fullständigare, något
som särskildt gäller om österns länder, om hvilka
han kunde erhålla nya uppgifter icke blott ur de
författare, som behandlat Alexanders fälttåg, utan
äfven af de köpmän, som kommo till Alexandria, hvilken
stad nu var jordens största handelsstad. Däremot var
Strabo öfvertygad om att Eratosthenes icke var väl
underrättad om Europa[1],
ehuru denna åsikt delvis var
baserad på Strabos ogrundade misstroende till Pytheas,
som var en af Eratosthenes hufvudkällor. Medelhafvets
form och länder känner han ganska fullständigt På
Spanska halfön omtalar han Anas (Guadiana) och Tagos
(Tajo) och låter den delvis vara bebodd af galater
(kelter). Sin kunskap om Brittanien och Thule har han,
som nämndt, fått från Pytheas. I Germanien känner
han Orkynia (Herkyniska skogen) och tauriskerna,
ett folk, som bodde i Tauernbergen; Istros (Donau)
låter han sända en arm till Adriatiska hafvet. Genom
hela det nordligaste Europa från öster till väster
gå de Rhiphäiska bergen, hvilka dock omtalats redan
före honom t. ex. af Hippokrates. Liksom Aristoteles
låter han det Kaspiska hafvet afflyta till den norra
Oceanen, och vid denna oceans stränder bo både i
Europa och Asien skyter. – Afrika eller Libyen,
som hans namn är, har formen af en triangel, hvars
södra spets dock är böjd åt öster. Väster därom
ligger ön Kerne och i yttersta södern förlägger han
Kinnamonkusten. Nilen låter han icke som Herodotos
flyta först fr. v.–ö., men vet dock ingenting bestämdt
om dess källor, hvilka han förlägger helt nära den
etiopiska oceanens strand i söder. Däremot framträder
hos honom tydligt de stora krökarna i Nilens mellersta
lopp, och han omtalar dess stora bifloder Astaboras
(Atbara) och Astapos (Bahr el Asrak) samt i Afrikas
inre folket nubierna. – Asien känner han ända till den
östligaste udden Thinæ, som är afslutningen på berget
Imaos, hvilket i väster fortsattes af Paropamisos
och Tauros. Hela Asien delas alltså genom denna långa
bergskedja, som han låter gå utefter Rhodos parallell,
i två hälfter. Den persiska viken skildrar han mycket
noga. För öfrigt delar han hela Asien söder om den
nämnda bergskedjan i fyra stora delar nämligen Indien
ö. om Indus, Ariana, Persis och Arabien. I Indien,
som var den största delen, omtalar han först bland
forntidens författare Ganges. Om Sueznäset förmodar
han, att det en gång legat under hafvet, så att man
kunnat segla från Arabiska viken till Medelhafvet,
hvilket då hade en högre yta och äfven betäckte en
stor del af Asien och Libyen. Sundet vid Herkules’
stoder fanns icke heller då, men när Medelhafvet
brutit sig detta utlopp åt väster, sjönk dess
yta. Slutligen meddelar han en mängd måttuppgifter
angående flera länders och hafs omfång samt om
afståndet mellan vissa orter[2].
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
