Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra perioden (Den äldre medeltiden, omkr. 400-1250)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sväfvade i världsalltet, var sålunda aldrig
betvifladt af araberna, och Albufeda
visste[1], att om två
personer gå rundt omkring jorden men åt motsatt håll, så
skulle, när de träffades vid utgångspunkten, den, som
gått åt öster, vara en dag före, och den som gått åt
väster, en dag efter den dato, som räknades därstädes;
hvilket européerna icke lärde sig förr än under den
första jordomseglingen. De hafva äfven företagit
sig att ånyo uppmäta längden af en meridiangrad,
i öfverensstämmelse med Eratosthenes metod. Denna
gradmätning skedde på kalifen Al Mamums befallning,
och gaf det resultatet, att man fann graden vara
56 2/3 arab. mil eller 122,4 km, d. v. s. något
öfver 11 km för mycket. Dock hafva de icke själfva
litat på denna siffra utan i stället begagnat sig af
Ptolemaeos uppgifter[2].
Astronomiska ortbestämningar företogo de i stor
mängd. Därvid valde de utgångsmeridianen på olika
sätt; en del bibehöllo den gamla Ptolemæiska
genom Fortunaterna, andra räknade från en linje,
som berörde Afrikas västkust eller gick genom
Herkules stoder vid Gibraltar sund, andra åter
från jordens östligaste punkt. Enligt Ptolemæos
föredöme sattes den bebodda jordens bredd till 180°,
och den mellersta af dessa meridianer, hvilken
alltså delade oikumenen midt itu, förlades jämt 10°
öster om Bagdad och kallades Arin eller riktigare
Azin efter en punkt, som man tänkte sig ligga under
ekvatorn på 90° längd. Då nu emellertid afståndet
mellan Azin och Fortunaterna icke beräknades till
mer än 71° 30’, så måste 90:e meridianen v. Azin
i verkligheten komma att ligga långt väster öm De
lyckliga öarne ute i Atlantiska hafvet. Denna meridian
blef därför longituden för den verkliga västern,
occidens verum hos européerna, i motsats till den
linje, som berörde den bebodda världens västkust,
occidens habitatum. – Namnet Azin är sannolikt af
indiskt ursprung, af Udschein, en stad på Ceylon,
genom hvilken hinduerna förlade en meridian, efter
hvilken de räknade[3].
Longitudberäkningarna efter Azin-meridianen blefvo
dock aldrig mera allmänna; hvarken Edrisi eller
Abulfeda fästa något afseende vid denna linje.
Arabernas longitudberäkningar voro i regel liksom
grekernas uppgjorda efter »gissning» d. v. s. efter
beräkning af afstånden; dock gjordes några mer exakta
genom beräkning efter månförmörkelser. Likväl hafva
de i flera punkter korrigerat Ptolemæos, hvarvid
särskildt bör påpekas, huru ABUL HASSAN från Marokko
(1230) på grund af 44 ortbestämningar kunde gifva
Medelhafvet en mycket riktigare form än Ptolemæos,
hvilken bestämmer dess längdaxel till 62 längdgrader
i st. f. 41° 41’. Abul Hassan fann den vara 43°
54’, således endast 2° 13’ för lång. Vid sina
breddobservationer kommo de på senare tiden till ännu
noggrannare resultat, ibland stämmande på minuten.
Man skulle vänta, att araberna, som egde så många
förutsättningar härför, skulle i hög grad förbättra
Ptolemæos kartor. Visserligen hafva de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
