Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje perioden (Den senare medeltiden, omkr. 1250-1492)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mongolisk general Batschu, som gaf dem ett mycket
ohöfligt bref till påfven, hvarpå återfärden
anträddes. Hela resan hade blott tagit 59 dagar,
och synes icke hafva haft någon betydelse för
geografien. Andreas af Lonjumel har, som vi sedan
skola omtala, företagit en än större resa i Asien.
Den andra beskickningen utgjordes af tre
franciskanermunkar LAURENTIUS från Portugal, BENEDIKT
från Polen och italienaren PIANO DI CARPINE eller
som fransmännen kalla honom PLAN DE CARPIN,
hvilken sistnämnda har författat en utförlig
berättelse om färden[1]. Carpine, som äfven var
expeditionens chef, hade ett dubbelt mål, dels att
vinna storkhanens vänskap dels att i Moskva arbeta
för en sammansmältning af den grekiska och romerska
kyrkan. Han afreste den 16 april 1245 från Lyon genom
Tyskland, Böhmen och Polen till Moskva, där han blef
väl mottagen; därefter öfver Kiev till Kiptshaks
khan BATU, som han träffade vid Volga i februari
1246. Efter att hafva stannat här någon tid fick
han af Batu ledsagare till Karakorum och fortsatte
därpå öfver stepperna och öknarna samt framkom till
storkhanens residens, som för tillfället var i Sira
Ordou, en half dagsresa från Karakorum den 22 juni
1246, tre och en half månad sedan han lämnat Batus
läger. En ny storkhan var nyss utropad, och från hela
Asien hade sändebud, inalles omkr. 4,000, anländt
för att bringa honom sin hyllning, sina gåfvor och
tributer. Med många olika folk fingo Carpine och hans
kamrater göra bekantskap bl. a. med kineserna, hvilkas
hela land ännu icke var kufvadt af mongolerna. Carpine
beskrifver deras utseende som liknade mongolernas,
omtalar att de hade en egen skrift och »ett gammalt
och nytt testamente», kloster och kyrkor; »de vörda
en Gud, ära Herren Jesus Kristus och tro på ett evigt
lif, men äro alldeles utan dop». Som handtverkare
hade de icke sina likar i hela världen; deras land
var mycket rikt på spannmål, guld, silfver, silke
och på allt som är af nytta för människorna. – Af
storkhanen mottogos européerna väl samt återvände i
början af följande år nästan alldeles samma väg som
de kommit först till Batu khan, sedan öfver Kiev och
Tyskland till Avignon där de redogjorde inför påfven
för sin resa (sannolikt på hösten 1247). Utom Carpine
själf har äfven hans reskamrat BENEDIKT lämnat en
del underrättelser om denna färd, hvilken betydligt
har ökat européernas kännedom om det inre Asien. Men
kristendomens utbredning hade icke gagnats därmed,
ty mongolerna ville icke antaga denna religion.
Ar 1248 mottog Ludvig den helige, som då uppehöll sig
på Cypern, sändebud från den ofvan nämnda mongoliska
generalen Batschus efterträdare i kommandot öfver
Persien och skickade därför ANDREAS AF LONJUMEL
och två andra med sitt svar. De fortsatte sin
resa ända till Karakorum, där den storkhan, hvars
regeringstillträde Carpine bevittnat, nyss aflidit. De
mottogos med välvilja af hans änka, men några resultat
fick icke resan. Till konung Ludvig, som nu var i
Palestina, återkommo de 1251. Någon skildring af
denna resa synes aldrig hafva funnits.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
