Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje perioden (Den senare medeltiden, omkr. 1250-1492)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Storkhanen var väl ej synnerligt villig att låta
italienarne lämna Kina, men slutligen medgaf
han det dock. Han gaf dem två guldtaflor såsom
rekommendationsbref i alla hans länder samt gaf
dem budskap till konungarna i Frankrike, England
och Spanien samt till andra kristna konungar. I
prinsessans svit, som inalles bestod af 600 personer,
afreste de från Peking åt söder till Zaiton. Härigenom
fick Marco Polo tillfälle att se de östra provinserna,
och det är med anledning häraf, som han lämnar de förr
nämnda skildringarna af Quinsai och Zaiton. Från denna
hamn lämnade man Kina, sannolikt i början af 1292,
med en flotta af 13 skepp[1]. Efter att hafva seglat
1,500 mil åt västsydväst kommo de till landet Chamba
(Ciamba), hvilket Marco besökt redan en gång förut
och som låg mellan Tonkin och Cambodja. Sydost om
Ciamba låg den stora ön Java, som man påstod vara
den största ö i världen; det producerade peppar och
alla andra slag af specerier. Denna ö besökte dock
icke Marco Polo, utan resan gick från Ciamba åt söder
och väster förbi öarna Sondur och Condur (n. v. Pulo
Condorgruppen) till landet Locac (Siam), egentligen
Lo-hoh; sedermera till öarna Pentam (Bintang ö. om
Singapur) och Malaiur, som bildade ett eget rike,
hvars hufvudstad äfven hette Malaiur. Enligt Yule
menas härmed staden Palembang på Sumatra[2], som ännu
på 1500-talet af javaneserna kallades Malayo[3]. Sumatra
kallar han Lilla Java, ehuru det ingalunda var litet
i och för sig. Där funnos åtta konungariken med olika
språk och seder, af hvilka Marco själf besökt sex,
däribland ett med namnet Samara, sannolikare Samatra,
af hvilket ön fått sitt namn. Här kvarhölls flottan af
vidriga vindar i flera månader; »och jag säger eder»,
tillägger han, »att man här hvarken såg polstjärnan
eller Mæstros (Karlavagnens?) stjärnor». I ett annat
rike Fansur växte den finaste kamfern; här gjorde han
också bekantskap med sagopalmen. Genom Malakkasundet
styrdes nu kosan mot nordväst till Necuveranöarna
(Nikobarerna), där man icke hade »någon kung eller
chef, utan lefver som djur», och till ön Angamanain
(Andamanerna), hvars invånare hade »hufvuden
liknande hundars och tänder och ögon likaså». Det
är den starkt prognata hufvudformen, som gifvit
anledning till denna historia om »hundhufvuden»,
hvilken redan Ktesias omtalar. Nu seglade man åt
sydväst till ön Seilan (Ceylon), på hvars norra sida
hafvet i följd af den därstädes häftigt blåsande
nordanvinden öfversvämmat en stor del af landet. Öns
storhet öfverdrifver han mycket. Öns viktigaste
produkter voro rubiner, safirer, topaser och andra
ädla stenar. Konungen ägde en rubin, som var omkring
en hand lång och sä tjock som en mansarm, alldeles
fri från fläckar och röd som eld. Ön var en mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
