Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje perioden (Den senare medeltiden, omkr. 1250-1492)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är den ende under 1400-talet, hvilken kommit
bortom Indien[1].
Conti hade vid unga år kommit
till österlandet och där antagit Islam samt lärt
sig först arabiska och sedan persiska. Han for
öfver Damaskus, Bagdad och Bassora till Ormudz,
där han inskeppade sig till Cambai samt drog sedan
öfver Dekanplatån till Madras, den förste europé,
som gjort denna resa. Efter att ett år hafva vistats
på Ceylon gick han öfver Tenasserim till Ganges
och for 15 dagsresor uppför denna flod. Sedan han
återvändt till Madras, seglade han därifrån öfver
Bengaliska viken till floden och staden Arakan samt
vandrade öfver bergen till Awa. Huruvida han varit i
Kina är osäkert, dock anser YULE det troligt[2],
enär de få underrättelser han gifver äro fullt korrekta
och knappast kunna hafva erhållits annat än genom
personlig kännedom om landet. Han har äfven besökt
Sumatra, Java och Borneo samt troligen Molukkerna
och Bandagruppen. Från Ciampia (Marco Polos Ciamba)
anträdde han återfärden, hvarvid han, ensam bland alla
medeltidens resande, for upp för Röda hafvet och öfver
Alexandria, hvilken väg mameluksultanernas fanatism
eljes spärrade för de kristne. Rörande sjöfarten i
de indiska farvattnen berättar han, att kompassen
icke användes på fartygen där, och att de kinesiska
fartygen bestodo af vattentäta celler, så att de icke
sjönko, äfven om de sprungit läck. Efter sin hemkomst
sökte han hos påfven aflat, därför att han öfvergått
till muhamedanismen, och härigenom kom han i beröring
med dennes sekreterare POGGIO, som upptecknat hans
reseäfventyr. Dessa begagnades genast af tidens
geografiska författare och hafva tydligen äfven
användts af FRA MAURO vid utarbetandet af hans karta.
Den kunskap om Asien, som man i Europa i följd
af dessa resor ägde vid medeltidens slut, var
sålunda icke obetydlig. Den sträckte sig i öster
till Kina och Japan och i norr till södra Sibirien,
om ock detta lands norra delar ryktesvis omnämnas;
och världsdelens södra kuster hade genomströfvats
af en mängd resenärer, af hvilka vi känna namnet
troligen endast på ett fåtal. Visserligen voro dessa
kunskaper uppblandade med en mängd barnsagor om
mänskliga missfoster och andra besynnerligheter, och
väl var Asiens kartografi, som ju skulle göras efter
blott muntliga meddelanden ganska bristfällig, om
ock kartan, såsom hos Fra Mauro, är rik på namn; men
i det hela hade medeltiden här utfört ett storartadt
forskningsarbete, hvilket väl kan betraktas som dess
största bidrag till geografiens utveckling liksom
det äfven var förutsättningen för den epokgörande
upptäckten af sjövägen till Asien, hvilken är en af
de viktigaste bland de tilldragelser,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
