Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje perioden (Den senare medeltiden, omkr. 1250-1492)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
År 1443 kom Nuño Tristão till bukten Arguin på andra
sidan Kap Blanco, och de små öarna här blefvo sedan
en rastplats under upptäcktsresorna. På Arguinön
uppstod portugisernas första fasta nybygge, och
ett kastell uppfördes. Härifrån inleddes också
handelsförbindelser med de kringboende stammarna
och genom dem med Timbuktu. Portugiserna erhöllo på
denna väg slafvar från Guinea, guld från Timbuktu,
hudar, gummi, strutsägg, kameler, kor och getter
mot tyger, koraller, spannmål, silfver och en del
industriartiklar. Det var först vinsten på denna
handel med Arguin, som började göra Henriks sjöresor
populära i Portugal, men å andra sidan blef också
nu vinstbegäret allt mer hufvuddriffjädern till
resorna. Särskildt gällde det att jaga sälar och röfva
slafvar, och som folken utefter kusten voro krigiska,
uppstodo ofta mycket blodiga sammanstötningar, hvarvid
mången portugis fick bita i gräset. Till år 1446
hade prins Henrik utsändt 51 karaveler, dessa hade
framträngt 450 leguas söder om Kap Bojador, och 927
infödingar hade öfverförts som slafvar till Portugal.
Emellertid förekommo äfven efter denna tid verkliga
upptäcktsexpeditioner. En sådan var den, som år
1445 afgick under befäl af DINIZ DIAZ, hvilken, utan
att märka det, passerade Senegal och framkom till den
Gröna udden (Kap Verde). Därmed hade man seglat förbi
Saharas kust och de »hvita morernas» hemvist samt nått
fram till negerområdet eller, som portugiserna sade,
till »de svarta morerna». Den yppiga vegetationen,
som förskaffade udden dess namn, har gifvit dödsstöten
åt Aristoteles’ och Ptolemæos’ lära om, att den heta
zonen är ett förbrändt och obeboeligt område. Tio
år senare har udden besökts af en ny expedition,
som leddes af venetianaren ALVISE CADAMOSTO eller
LUDOVIGO DA MOSTO och portugisen VICENTE DIAZ. Den
förre har efterlämnat en vidlyftig berättelse om
resan, i hvilken han särskildt i glödande ordalag
skildrar den tropiska vegetationens prakt på Kap
Verde. Upptäckten af att, såsom en annan skildrare
af Kap Verdenejden säger, »otaliga svarta folkslag
bo vid ekvatorn» eggade i hög grad ifvern att komma
vidare. Redan 1446 nådde Nuno Tristão Gambia och
ALVARO FERNANDEZ ännu ett stycke sydligare. Det
breda Gambia-æstuariet synes hafva framkallat
tankar på arabernas Guinea-Nil, genom hvilken man
skulle kunna nå ärkeprästen Johannes’ rike, ty år
1457 afsände infanten tre fartyg under ledning af
DIOGO GOMEZ med uppdrag att tränga så långt uppför
floden som möjligt[1]. Dels genom Gomez, dels genom
spioner, som prinsen sändt till Tunis, erfor denne,
att karavanhandel förekom mellan dessa trakter och
Tunis samt Kairo[2]. – Möjligen hafva redan under
Henriks lifstid Kap Verdesöarna upptäckts. Vanligen
uppgifves, att detta skett först på hans dödsår 1460,
och att upptäckaren varit den nyssnämnda DIOGO GOMEZ,
men Nordenskiöld antager, att CADAMOSTO funnit dem
på en senare resa, som han företog 1456[3]. Såväl dessa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
