Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde perioden (De stora upptäckternas tid 1492 - omkr. 1600) - 4) Spanjorerna i östra delen af Nord-Amerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jorden seglat förbi Kalifornien, som han kallade Nya
Albion och inträngt i San Franciskobukten. Möjligen
infaller också under denna tid den resa, som gifvit
upphofvet till namnet San Juan de Fucasundet. Härmed
förhåller det sig så, att år 1596 infann sig en grek
APOSTOLOS VALERIANOS hos en engelsk köpman i Venedig
och omtalade, att han under det antagna namnet JUAN
DE FUCA varit i vicekonungens af Mexiko tjänst och af
denne 1592 skickats på en upptäcktsfärd mot norden,
hvarunder han mellan 47° och 48° n. br. träffat en
bred genomfart åt öster. Spanska källor känna ej denna
expedition, och hela berättelsen är osäker, men med
anledning däraf fick dock sedan Fucasundet sitt
namn[1].
Att ett sund i dessa nordliga trakter förenade de
båda världshafven, var en allmän åsikt; vi skola
sedan se, huru man letade efter dess mynning på
östra kusten. Alltifrån 1560-talet möter det på
kartorna under namnet Aniansundet: det fick längre
fram en nordligare riktning och kom då att, ehuru
från början en fantasibild, få sin motsvarighet i
Beringssund. Spanjorerna hafva sökt det äfven på
västra kusten, men utan att finna det. Detta var
uppgiften för den enda säkert kända spanska expedition
efter Mendozas tid, hvilken afgick år 1602 under
SEBASTIAN VIZCAINO och MARTIN DE AGUILAR. Den senare
kom till Kap Blanco på 43° n. br. Därmed afstannade
för nära två hundra år spanjorernas forskningar i
norra delen af Stilla hafvet.
4) Spanjorerna i östra delen af Nord-Amerika.
Norra kusten af Mexikanska viken har utforskats
på bekostnad af den rike ståthållaren på Jamaica,
FRANCISCO DE GARAY, en följeslagare till Columbus
på hans andra resa. Han utrustade i början af år
1519, sålunda samtidigt med Cortez afsegling från
Cuba, en flotta på fyra skepp under befäl af ALONSO
ALVAREZ PINEDA. Denne seglade genom Yucatansundet,
dock utan att beröra Yucatan, samt satte därefter
kurs mot det af Ponce de Leon upptäckta Florida,
som denne antagit vara en ö. Pineda fann dock intet
sund i norra Florida, utan uppvisade, att detta land
var en halfö. Han följde sedan kusten mot väster,
uppmätte noga alla dess böjningar och använde 8 å 9
månader på detta arbete, innan han kom till Mexikos
gräns. Pineda trädde i förbindelse med indianerna,
hvilka kallade landet Amichel, och fann dem mycket
fredliga; af guld trodde man sig se spår i flodsanden,
dessutom använde infödingarne det som prydnad. Pineda
har också styrt in i en väldig flod, som han kallade
Rio del Espiritu Santo, och hvilken utan tvifvel var
Mississippi. Längre västerut upptecknade han på den
karta, som han uppgjorde öfver Mexikanska
viken[2],
floden Rio Palmas (Rio Santander), som sedan blef
gräns mellan de båda ståthållarskapen Mexiko och
Florida. Vid en sydligare flod Rio Panuco stannade han
i 40 dagar för att reparera sina fartyg och tillbytte
sig en mängd värdefulla saker af infödingarna. Häraf
väcktes hos ståthållaren de Garay
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
