Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde perioden (De stora upptäckternas tid 1492 - omkr. 1600)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1544 men den förföljes från början af otur och
slutligen dog en stor del af manskapet, liksom
Orellana själf, af träskfeber i Amazonmynningsområdet,
hvarefter de öfverlefvande vände sig till
Västindien. – År 1560 föreslog en navarresisk adelsman
PEDRO DE URSUA vicekonungen i Peru att få företaga
en resa från detta land utför Amazon. Anbudet
mottogs, och med 700 soldater aftågade han till
floden Moyabamba för att där inskeppa sig till
Amazon. Emellertid mördades han af några upproriska
soldater, och deras ledare LOPEZ D’AGUIRRE tillvällade
sig makten, som han missbrukade till så skändliga
grymheter, att hans namn än i dag användes i
Syd-Amerika att skrämma barn med. Han uppgjorde
planen att som eget rike eröfra Syd-Amerika. Sedan
han uppnått Amazonmynningen tog han sig fram till ön
Margarita, där guvernören och de förnämsta mördades,
och ön utplundrades. Därefter undergingo Cumana och
Venezuela ända till S. Martha samma öde. Härifrån
tågade skaran mot Quito, men mötte på vägen spanska
trupper, som slogo den. Aguirre, som till sist mördat
sin egen dotter, hvilken följde honom, tillfångatogs
och afrättades.
De stora skatter af ädla metaller, som verkligen
funnos i vissa delar af den nya världen, eldade
spanjorerna till de vildaste fantasier om än större
guldländer. Så uppstod tidigt legenden om landet
El Dorado, som skulle vara beläget i norra delen
af Syd-Amerika långt ute på de ändlösa llanos,
och till hvilket många djärfva äfventyrare sökte
framtränga. Hit förlade man en mängd stora tätt
befolkade städer med omätliga skatter af guld,
silfver och ädla stenar. Sagan synes leda sitt
ursprung därur, att en indiankazik i Guatavita norr
om Santa Fe de Bogota en gång hvarje år företog
en stor offerfest ute på Guatavitasjön, sedan han
först insmort sin kropp med olja och rullat sig i
guldstoft. Det var ursprungligen han, som hette »den
förgyllde», El Dorado, men sedan uppfattades detta
som ett landsnamn. Oftast söktes detta guldland
i Orinocos och Rio Negros urskogar, men man
förlade det ibland äfven till andra trakter. Ar 1528
öfverlämnade Karl V Venezuela till handelshuset
Welser i Augsburg med skyldighet att där bygga städer
och fästningar och med rätt att bearbeta landets
grufvor, utföra slafvar m. m. Härigenom kommo tyskar
att jämte spanjorerna först egna sig åt de lönlösa
forskningarna efter El Dorado; längre fram uppträdde
äfven engelsmännen. Det var den berömde Sir WALTER
RALEIGH, som eggade dem härtill och som ledde två
expeditioner mot detta eftersträfvansvärda mål. Han
sökte det i Orinocodeltat och Guyana, dit han företog
två resor 1595 och 1617 båda utan resultat. För den
senare anklagades han af Spanien för sjöröfveri och
afrättades efter hemkomsten (1618). Till en närmare
kännedom om norra Syd-Amerikas utseende hafva i alla
fall dessa El Doradoresor mycket bidragit[1].
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
