Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde perioden (De stora upptäckternas tid 1492 - omkr. 1600)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade all möda att besegra sina fiender; äfven en gång
senare utkämpade han en strid med dem. Då han den 12
febr. 1503 afseglade från Indien, kvarlämnade han där
Vicente Sodré med 7 eller 8 skepp såsom Capitão do
mar att fortsätta utrotningskriget mot morerna. Han
återkom till Lissabon den 11 oktober 1503 med en
synnerligen rik och värdefull laddning.
Efter denna tid använde icke Emanuel sig vidare af
Gamas tjänst, och om denne ock förtjänat betydliga
summor på sina båda expeditioner, sä fick han dock
icke synnerligt stor belöning af konungen för dem. Det
var hertigen af Braganza, som genom att till Vasco
da Gama sälja sin stad Vidigueira, skaffade honom
titeln grefve af Vidigueira (1519).
Skildringen af portugisernas följande strider
och eröfringar i Indien tillhör endast delvis
de geografiska upptäckternas historia, nämligen
för så vidt de under dessa fejder fördes till nya
och aflägsnare trakter. Vi vilja dock anmärka, att
portugisernas mål aldrig var att underlägga sig södra
Asien i samma mening och på samma sätt som andra
europeiska folk sedan gjort, utan deras uppgift var
att slå under sig all handel därstädes.
Därför var det nödvändigt att äga några fasta
stödjepunkter i olika delar af det vidsträckta
området, men till dessa jämförelsevis få platser
inskränkte sig deras omedelbara besittningar. För
öfrigt nöjde de sig att genom traktater med de
indiska furstarne tillförsäkra sig om den uteslutande
rätten att få utföra deras lands produkter, men
som de merendels voro för fåtaliga för att själfva
intränga i de inre delarna af Asien, så stannade äfven
mellanhandeln mellan produktionsorten och exportorten
vanligen i infödingarnes eller arabernas händer.
Dock hafva dessa senare icke utan det häftigaste
motstånd låtit sina gamla handelslinjer förstöras, och
därför äro de första decennierna af 1500-talet rika
pä strider i farvattnen väster om Indien, och äfven på
Indiens fastland, där särskildt Samudrin flera gånger
med stora arméer, men utan framgång, bekämpade sina
gamla fiender, och äfven andra indiska furstar sökte
någon gäng afskudda sig portugisernas ok. För att
med största kraft kunna nedslå motståndet utnämnde
Portugals konung FRANCISCO D’ALMEIDA till vicekonung
i Indien (1505–9)[1]. Hans tappre son LOURENCO var
den förste portugis, som besökte Ceylon; sedermera
stupade han i en sjöstrid mot en egyptisk flotta,
ty sultanen af Egypten, hvars land kanske blef mest
lidande på att handeln tagit en ny väg, uppbjöd hela
sin makt för att krossa portugiserna och vann härvid
understöd af indiska furstar. Francisco d’Almeida
tillintetgjorde dock slutligen sina fienders förenade
sjömakt i slaget vid Diu 1509. Samma år återkallades
han till Portugal. Under hans tid hade TRISTÃO DA
CUNHA år 1506 pä en resa till Indien upptäckt den
efter honom sedan uppkallade ön (39° s. br.).
Almeida fick till efterträdare AFFONSO D’ALBUQUERQUE[2], Portugals
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
