Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde perioden (De stora upptäckternas tid 1492 - omkr. 1600)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
långa färd genom ett haf, som är så fullt med öar,
icke upptäckte mer än två öde korallöar[1]. Den
13 februari passerade han ekvatorn på omkr. 175°
v. Gr. och fortsatte i sin förra kurs till 12° n. br.,
hvarpå han styrde åt väster. Slutligen – det var den
6 mars – höjde sig en låg ö ur hafvet, och på den fann
man i en härlig natur människor. Denna ö var antingen
Guam eller Tinian[2]; båda tillhöra den ögrupp, som
Magalhães efter formen på infödingarnes segel kallade
Islas de las velas latinas eller efter invånarnes
tjufaktighet Ladrones; sedermera hafva de äfven
fått namnet Marianerna. Efter tre dagars uppehåll,
under hvilket ny proviant och friskt vatten intagits,
fortsattes mot sydväst, där Magalhães hoppades att
finna Molukkerna, och den 16 mars såg man en stor
bergig ö; det var Samar, en af Filippinerna, eller som
Magalhães kallade dem, San Lazaroöarna. Man ankrade
dock ej vid denna, utan vid den lilla ön Suluan,
söder om Samar. Infödingarna infunno sig utan fruktan,
och från dem tillbytte man sig kokosnötter, ris, fisk
och andra lifsförnödenheter. En malajisk tjänare, som
Magalhães medfört frän Indien, kunde tala med dem, och
man fann häraf, att de voro malajer, hvilket folk för
icke så länge sedan slagit sig ned på dessa kuster,
hvarifrån det fördrifvit urbefolkningen, negritos. I
sydvästlig riktning kom man sedan genom sundet mellan
Leyte och Mindanao samt landade vid den lilla ön
Limasagua, hvarest en mässa firades, och fortsatte
därifrån åt nordväst till Zebu, hvars köpmän redan
sammanträffat med portugiserna. Fursten härstädes blef
spanjorernas vän och lät sig döpas. Magalhães ämnade
göra honom till herre äfven öfver de andra öarna,
hvarefter han skulle blifva den spanska konungens
vasall. Då likväl den midt emot Zebu liggande lilla
ön Mactan icke ville rätta sig efter Magalhães
befallningar, gick denne dit öfver med en mindre
skara soldater den 27 april 1521. En strid uppstod,
när spanjorerna skulle landstiga; härunder träffades
Magalhães af en förgiftad pil, största delen af hans
folk drefs tillbaka, blott några få stannade vid den
sårade anförarens sida. Tappert kämpande blef han
slutligen öfvermannad och dödad.
Magalhães nådde sålunda aldrig sitt mål, Molukkerna,
men han hade dock tillryggalagt den allra största
delen af resan dit och därmed utfört den största
sjömannabedrift, som upptäcktsperiodens historia
har att omtala. Han var också utan fråga sin tids
förnämsta sjöman och nautiker, samt för öfrigt utmärkt
för ett oförskräckt mod och en fast uthållighet,
utan hvilka egenskaper han aldrig skulle hafva kunnat
föra sin expedition så långt som till Filippinerna. I
Spanien har man sökt förringa Magalhães’ ära liksom
Columbus’; ingendera var ju spanjor; och äfven
portugiserna hafva icke kunnat förlåta honom, att
han visade spanjorerna vägen till de portugisiska
handelsmarkerna. Större rättvisa hafva båda de
store männen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
