Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde perioden (De stora upptäckternas tid 1492 - omkr. 1600) - IV. Spanjorerna i Söderhafvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Genom Magalhães resa har Stilla hafvet först öppnats
för europeisk segelfart, och de sista tviflen om
jordens klotform eller åtminstone föreställningen
om att västern och östern voro af naturen så skilda
från hvarandra, att man icke kunde segla från det ena
området till det andra, voro häfda. Att för öfrigt
resan framkallade en konflikt mellan Spanien och
Portugal om besittningsrätten till Kryddöarne är förut
omtaladt, liksom äfven hur denna slutligen bilades.
Ehuru spanjorerna snart företogo nya resor på Stilla
hafvet, har ingen af dem under 1500-talet seglat rundt
jorden, utan de nästa jordomseglingarna skedde under
engelsk eller holländsk flagga.
IV. Spanjorerna i Söderhafvet.
Det var närmast för att häfda sina anspråk på
Molukkerna, som Spanien år 1525 afsände en flotta på
7 skepp under GARCIA JOFRE DE LOAYSA, med hvilken del
Cano följde som öfverpilot, för att i Magalhães spår
uppsöka Kryddöarna. Loaysa afseglade den 25 juli 1525
från Coruña, dit man från Sevilla flyttat ledningen
af sjöfarten och handeln på Indien. Han förföljdes
från början af otur och förlorade del Canos fartyg
vid Brasiliens kust. Vid inloppet till Magalhães sund
anfölls han åter af en storm, som alldeles skingrade
hans skepp. Ett af dem satte kurs rakt mot öster
för att söder om Goda Hoppsudden uppsöka Molukkerna,
men det hördes sedan aldrig mer af, ett annat vände
tillbaka till Spanien, ett drefs mot söder under 55°
s. br., så att det såg Eldslandets sydöstra udde
vid Le Maire sundet; det förenade sig dock åter med
eskadern. På detta sätt förgingo fyra månadet på
vägen från S. Julianhamnen till Stilla hafvet, och
då man ändtligen kämpat sig fram dit, befanns det,
att det minsta fartyget S:t Jago var så illa åtgånget
af vågorna, att det icke kunde följa de andra ut på
oceanen. Dess kapten GUEVARA styrde därför utefter
kusten mot norr och anlände utan olycka till hamnen
Tehuantepec i Mexiko den 25 juli 1526. Det var första
gången ett fartyg anlände från Atlantiska hafvet till
någon hamn på Amerikas västkust, och Guevara var äfven
den förste, som kunde lämna några underrättelser om
Sydamerikas hela västra kust.
Af de tre fartyg Loaysa nu hade kvar drefs ett af en
storm åt väster och gick troligen förloradt på ön Anaa
i Paumotu gruppen, så att endast de två återstående
verkligen gått öfver oceanen, det ena dock för att
stranda på ön Sangir söder om Mindanao. Loaysa själf
dog under resan öfver Stilla hafvet, många af hans
besättning också. TORIBIO DE
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
