Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde perioden (De stora upptäckternas tid 1492 - omkr. 1600)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den betydligaste var den höga ön Santa Cruz (i den
likbenämnda ögruppen), där Mendaña ämnade grunda
ett nybygge, men trupperna satte sig häremot, och
ingen ville kvarstanna på ön. Här dog Mendaña den
18 oktober, och Quiros öfvertog befälet för att
leda expeditionen till Salomonöarna, hvilka han
dock aldrig såg. Slutligen tvangs han af det dåliga
hälsotillståndet om bord att styra mot Filippinerna,
från hvilka han sedan på den vanliga vägen återvände
till Mexiko och Peru, dit han anlände i maj 1598.
Quiros uppgaf dock icke hoppet om att återfinna
Salomonöarna och möjligen äfven göra andra
upptäckter. Efter många års sträfvanden för
detta mål ställdes han 1605 i spetsen för en ny
upptäcktsresa. Den 21 dec. 1605 seglade han med tre
skepp från Callao; ett af dem kommenderades af LOUIS
VAEZ DE TORRES. Efter flera veckors färd kom han till
de sydligare af Paumotu eller Låga öarna, hvilka han
fann obebodda och i följd af korallrefven så svåra
att nalkas, att han icke vågade landa vid någon af
dem. Längre västerut såg han ändtligen en ö, som icke
blott var mycket större, utan äfven hade invånare,
och här lyckades han finna ankarplats och komma i
land. Han kallade ön Sagittaria, det sedermera så
berömda Tahiti bland Sällskapsöarna. På Samoaöarna,
som sedan anlöptes, gjorde innevånarne så häftiga
anfall mot honom, att han seglade därifrån i riktning
mot Santa Cruzöarna. Här landade han vid Taumaco,
där han af en höfding fick anvisning på mer än 60
andra öar, och med ledning häraf uppsökte han Nya
Hebriderna, samt kastade den 1 maj 1606 ankare vid
hufvudön, som han tog för Australkontinenten och
därför kallades Australia del Espiritu Santo. Han
ämnade här grunda en koloni »Nya Jerusalem» vid floden
»Nya Jordan», men invånarnes fientliga hållning tvang
honom att uppgifva denna plan. Då han lämnat Espiritu
Santo anfölls hans flotta af stormar och skingrades,
själf styrde han öfver ekvatorn mot nordost till 38°
n. br. samt vände sig härifrån till Mexiko, dit
han ankom den 20 okt. 1606. Han skildrade landet
Espiritu Santo pä ett mycket bombastiskt sätt,
så att man snart, och detta med skäl, kallade hans
berättelser för lögner. Därför lyckades han icke
häller, trots allt sitt arbete härför, att få leda
någon ny expedition.
Märkligare än Quiros egna upptäckter voro de, som
gjordes af Torres, hvars skepp blifvit skildt från
den förres i en storm. Torres beslöt nämligen att
uppsöka Filippinerna och gick söder om Louisiaderna
och Nya Guinea genom det af korallref, klippor
och öar fyllda sund, som skiljer denna ö från
Australien, samt uppnådde lyckligt först Molukkerna
och sedan Filippinerna. Detta är kanske den förnämsta
sjörnannabedrift någon spanjor under denna period
utfört, men den blef dock alldeles bortglömd, och den
viktiga upptäckt, som Torres gjort, att Nya Guinea
icke var en del af kontinenten, förblef okänd ända
till Cooks tid. Det var först när engelsmännen under
det sjuåriga kriget år 1762 eröfrade Manilla, som de
i dess arkiv funno berättelsen om Torres djärfva resa,
och därför har också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
