Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde perioden (De stora upptäckternas tid 1492 - omkr. 1600)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
där en väg västerut fanns[1], och kommo till
Nelsonflodens mynning, där de öfvervintrade. Då de här
iakttogo en flodvåg af 15–18 fot, så ansågs detta vara
ett bevis på, att viken i sydväst stod i förbindelse
med Stilla Oceanen, och tron på en nordvästpassage
blef härigenom ytterligare stärkt.
Det fanns vid denna tid i England flera framstående
män, som högt intresserade sig för de geografiska
forskningarna, och som frikostigt understödde
upptäcktsresorna till norden. Deras namn äro också
bevarade på kartan öfver dessa trakter, där de
insattes af en Davis, en Hudson, en Baffin. De
voro SIR THOMAS SMITH, SIR FRANCIS JONES, SIR
DUDLEY DIGGES, SIR JOHN WOLSTENHOLME och SIR JAMES
LANCASTER. Främst bland dem alla stod dock Sir
Thomas Smith, en af grundläggarna af det ostindiska
kompaniet (1600), en af de verksammaste ledamöterna
i det moskovitiska kompaniet och den, som förmådde
detta att utsända de många upptäcktsresande, vi redan
omtalat, samt slutligen grundläggare af ett kompani,
som bildades 1612 för att upptäcka nordvästpassagen
(The Company of Merchants of London. Discoverers
of the North-west Passage), på alla dessa områden
kraftigt understödd af de öfriga nyss nämnde och
några andra[2].
Det var Sir Thomas och hans vänner som efter Hudsons
död drefvo upptäcktsverket vidare framåt. Redan år
1612 utsände de en bepröfvad sjöman JAMES HALL[3]
till Grönlands sydvästra kust, där han blef dödad
af eskimåerna. På denna resa medföljde som förste
pilot WILLIAM BAFFIN, hvilken efter hemkomsten tog
tjänst hos det moskovitiska kompaniet samt deltog i
hvalfångstfärder till Spetsbergen 1613 och 1614. Under
tiden hade det ofvannämnda bolaget för upptäckt af
nordvästpassagen bildats, och dess första expedition
var den, som 1612 under Button och Ingram gick att
uppsöka Hudson. Äfven året 1614 sändes Hudsons skepp
Discovery under kapten GIBBONS åt samma håll, men kom
ej längre än till Labrador. Nu beslöt man att utrusta
fartyget för en ny resa 1615 och till chef utsågs
då ROBERT BYLOT, som följt med Hudson, Button och
Gibbons, samt till förste pilot WILLIAM BAFFIN. Af
dem båda var dock Baffin den mest framstående,
en af sin tids utmärktaste sjömän med en ovanlig
sjömannabildning och kärlek till vetenskaplig
forskning. Han har äfven själf skildrat resan.
»Discovery» afseglade den 15 mars, nådde Kap Farewell
den 6 maj och den 27 maj Resolution-ön vid inloppet
till Hudsons sund. Här hade man beslutat att först
söka genomfarten. Det var i detta sund, som Baffin den
21 juni gjorde den första longitudsberäkning efter
måndistanser, som gjorts till sjös. Den 3 juli hade
man kämpat sig fram till Mill Island
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
