Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte perioden (Från förra delen af 1600-talet till förra delen af 1800-talet)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af det gamla Babylon. Ingen af hans föregångare har
lämnat så allsidiga och noggranna underrättelser om
Orienten som han[1].
Till muhamedanismens andliga centrum Mekka
framträngde blott en resande, svensken MIKAEL ENEMAN (1712).
Öfver sin märkliga resa skref han äfven en vidlyftig berättelse,
men denna har först i våra dagar tryckts[2], och kom
därför icke att få någon betydelse för geografiens
utveckling.
Indien blef småningom genomforskadt af engelsmännen,
hvilka är 1596 afsände de första fartygen till Asien,
ehuru denna expedition alldeles misslyckades. År
1600 stiftades det engelska ostindiska kompaniet,
hvars uppgift från början var att drifva handel på
Molukkerna, men härifrån förjagades engelsmännen snart
af holländarne; äfven de förbindelser, som de 1613–23
underhöllo med Japan, blefvo genom dessa afbrutna, och
därigenom blef västra Indiska halfön den enda marknad,
som stod dem öppen. Drottning Elisabeth afsände en
engelsk köpman JOHN MILDENHALL att landvägen leta sig
fram till Stor-mogul för att utverka ett fördrag med
honom. Han framkom till Agra 1606 och lyckades trots
portugisernas intriger att afsluta ett fördrag. Två
år senare anlände RICHARD HAWKINS till Surate, där
han blef illa bemött af ståthållaren, och äfven i
Agra lyckades han icke utverka några vidare förmåner
för engelsmännen[3], men småningom utvecklade sig
dock en engelsk handel på dessa trakter, särdeles
sedan kompaniet erhållit Bombay af konung Karl II,
hvilken fått det som hemgift med sin portugisiska
gemål (1662). Äfven i Bengalen uppträdde tidigt på
1600-talet engelska köpmän, och redan 1684 hade deras
handel här en så stor betydelse, att de engelska
faktorierna afsöndrades såsom en särskild provins
under egen guvernör[4]. Till följd häraf gjordes
under 1600-talet en mängd resor genom Hindostan,
men direkta forskningar i Himalajabergen börjades
först med kapten HARDWICKES resa (1796)[5] och icke
förr än 1808 uppsöktes Ganges källa (af löjtnant
WEBB och kapten RAPER). Till Tibet afsände WARREN
HASTINGS 1774 en ambassadör BOGLE, hvilken kom till
Teshoo Loomboo, en stad, som några år senare (1783)
äfven besöktes af kapten TURNER. Genom dessa och andra
resor blefvo äfven Nepal och Bhutan någorlunda kända.
Den östra indiska halfön ådrog sig länge icke så stor
uppmärksamhet som de kringliggande länderna. Pegu
besöktes väl icke långt efter Malakkas eröfring
af portugisen ANTONIO CORREA, samt 1568 af CÆSAR
FREDERICK, som beskref hufvudstaden, och år 1583 af
GASPARO BALBI, men sedan dröjde det i två hundra år,
innan några nya resor till Birma, som under tiden
eröfrat Pegu, förekommo. Siam var däremot målet för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
