Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte perioden (Från förra delen af 1600-talet till förra delen af 1800-talet)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
januari 1768 segla in i Stilla hafvet. Under hans
befäl stodo två fartyg, La Boudeuse och l’Etoile,
af hvilka det förra var flaggskeppet. Han sökte nu
först efter Påskön (»Davis land»), som han dock ej
fann, uppnådde i slutet af mars månad Paumotu-öarna,
som han kallade l’Archipel dangereux[1]; den 2
april fick han Maitea i sikte samt ankrade den
5:e vid Tahiti, sålunda åtta månader efter Wallis
afresa därifrån. Äfven fransmännen blefvo vänligt
mottagna af befolkningen, men de fingo en så dålig
tanke om dess seder, att Bougainville kallade ön la
Nouvelle-Cythère[2].
Den 15 april fortsattes resan,
hvarvid han följde en sydligare kurs än engelsmännen
gjort och höll sig söder om 15° s. br. Han kom sålunda
den 3 maj till Samoaöarna, hvilka redan Roggewen
upptäckt, och hvilka Bougainville äfven trodde att
Tasman berört[3]. Han kallade dem därför l’Archipel
des navigateurs (»Skepparöarna»). Härifrån seglade
han norr om Viti-öarna, hvilka undgingo honom, till
Nya Hebriderna, i hvilka han väl igenkände Qviros
Espiritu-Santo öar[4], men hvilka han benämnde Les
grandes Cyclades. Först påträffade han Aragh, som
han efter upptäcktsdagen kallade Pingstön (ile de
la Pentecôte), hvilket namn dock nu är obrukligt,
sedan Aurore (Maivo) och Lépreux (Aoba), Från Nya
Hebriderna styrde han mot väster alltjämt under 15°
s. br. för att nå Australiens östra kust, men han
tvangs af korallrefven att ändra kurs och segla
mot norr, till dess han den 10 juni såg Guineas
kust. Som han icke ägde någon kännedom om Torres
sund, måste han segla utefter kusten åt öster för att
kringgå ön. »De följande dagarna voro förfärliga»,
säger Bougainville[5],
»allt var emot oss: vinden,
som ständigt blåste från sydost med mycken styrka,
regn och så tät tjocka, att vi voro tvungna att med
kanonskott hålla samman med l’Etoile, och slutligen
en våldsam sjö, som dref oss mot kusten.» Allt jämt,
då man sökte öppet vatten i norr, stötte man på små
af korall-ref omgifna holmar, mellan hvilka man icke
vågade sig fram. Slutligen den 26 juni nådde man
denna örads östligaste udde, som fick namnet Cap de
la déliverance (befrielsens udde). Det vatten han hade
genomseglat, hvilket han antog vara en vik mellan
Australien och Nya Guinea, kallade han La Louisiade
efter Ludvig XV, ett namn, som bibehållits såsom
benämning på de små öarna s. o. om hufvudön, hvilka
Bougainville passerade. För att icke återigen stöta
på Nya Guinea, styrde han nu mot nordost och fann
på detta sätt den 28 juni de så ifrigt eftersökta
Salomonöarna. Den första ön han landade vid kallade
han Ile Choiseul, den nordligare har sedan fått
upptäckarens namn, Bougainville-ön, liksom sundet
som åtskiljer dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
