Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte perioden (Från förra delen af 1600-talet till förra delen af 1800-talet)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mindre öar. Helt nära Fuca-sundet mötte han ett
amerikanskt fartyg, hvars kapten omtalade, att
han upptäckt mynningen af en stor flod på 46° 10’
(Columbia), hvilken äfven Vancouver iakttagit, samt
gaf anvisning på inloppet till
Fuca-sundet[1].
Hit kom Vancouver den 29 april 1792 och seglade in i sundet
till Port Townsend samt trängde härifrån ned i den
mot söder gående vik, som han kallade Admiralty inlet,
och hvars sydligaste del efter en af hans löjtnanter
fick namnet Puget sound[2]. Båda dessa namn jämte andra,
som Vancouver här inlade, finnas ännu kvar, men oftast
benämnes nu hela viken Puget sound. Det breda sundet
öster om Vancouvers ö kallade han Golf of
Georgia[3],
såsom det heter ännu. Här mötte han den 22 juni
två af Don Malaspinas fartyg. Dessa hade besökt
Georgia-golfens norra del, där namnen Valdes-ön,
Malaspina-sundet, Rosario-sundet m. fi. ännu påminna
om dem[4].
De båda sjöfararne meddelade hvarandra
sina iakttagelser, och det framgår af dem, att
spanjorerna icke observerat den smala kanal,
Johnstones straits, som förenar Georgiasundet
med drottning Charlottes sund. Denna upptäcktes i
början af juli af en bland Vancouvers officerare,
hvars namn den bär, och härigenom ådagalades, att
Vancouvers ö icke var en del af fastlandet. Genom
Johnstones sund framträngde Vancouver till Drottning
Charlottes sund, hvilket 1786 erhållit detta namn
af en engelsk kapten[5].
Han seglade vidare utefter
kusten till Calvert-ön, men återvände därpå mot
söder, hvarvid han besökte Nootka, Columbia-flodens
mynning[6]
och S. Francisko-viken samt gick sedan till
Sandwichöarna, där vintern tillbringades. Följande
vår (1793) fortsattes upptäckterna norr om Calvert-ön
till mellan 56 och 57° n. br., hvarunder alla öar och
fjordar kartlades. Äfven vintern 1793–94 uppehöll han
sig på Sandwichöarna, och på sommaren 1794 fortgick
kartläggningen af Thlinkitöarna och kusten ända
till Prins Williams sund. Därefter styrde han utför
Amerikas västra kust, förbi Kap Horn samt ankrade i
Thames den 20 okt. 1795.
Vancouvers stora förtjänst är att hafva på ett utmärkt
sätt genomforskat och kartlagt Nord-Amerikas västra
kust frän San Francisko-bukten till Prins Willams-sund
med dess många öar och fjordar. Han var väl icke
utan föregångare i detta arbete, men först genom hans
upptäckter blefvo de partiella kartor, som man förut
ägde, förenade till ett helt, och de stora sträckor,
som förut voro okända, blefvo nu upptagna på kartan.
Den spanske sjömannen DON ALEXANDRO MALASPINA, hvars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
