Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte perioden (Från förra delen af 1600-talet till förra delen af 1800-talet)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
räkning visa honom detta ställes längd. Redan på
1500-talet hade GEMMA FRISIUS påpekat detta enkla
sätt för längdbestämningar, men svårigheten var
just att erhålla så goda ur. Många försök i denna
riktning gjordes under den följande tiden, särdeles
sedan Galilei uppfunnit pendeln och visat lagarna
för dess rörelse[1],
men först är 1657 har holländaren CHRISTIAN HUYGENS
fullt löst problemet om pendeluret i
sin till Generalstaterna öfverlämnade skrift Horlogium
oscillatorium. »Denna oansenliga lilla afhandling»,
säger Heller[2],
»innehåller beskrifning pä en af de
viktigaste mekanismer, som mänskligt snille uttänkt,
beskrifningen af pendeluret.» Och då pendeln icke
kunde användas i fickur, har Huygens några år senare
(1675) föreslagit, att man i dem skulle använda en
elastisk spiralfjäder, efter hvilken princip sådana
ur än i dag tillverkas. Med Huygens ur verkställdes
redan 1664 längdbestämningar till sjös af en holländsk
kapten, men pendeln passade ej riktigt på det gungande
skeppet, och äfven de ur, som tillverkades med
spiralfjädrar voro till en början icke tillräckligt
precisa för nautiska ändamål. Det engelska parlamentet
utfäste därför 1714 ett pris af 20,000 pund åt den,
som kunde konstruera ett ur, som efter sex veckors
gång icke förskjutits mer än två minuter. Denna
uppgift löstes af engelsmannen JOHN HARRISON, som
till år 1758 förfärdigade fyra ur, hvarje senare
allt jämt bättre än det föregående, och af hvilka
det sista under en resa 1761–62 från Deptford till
Jamaica och tillbaka efter fyra månaders gång visade
ett fel af endast 1 minut 54 1/2 sekunder[3]. Harrison
erhöll hälften af det utsatta priset, medan den andra
hälften lämnades åt några andra mekanici, som genom
sina uppfinningar förberedt hans arbete. Vid samma tid
hafva ett par fransmän konstruerat lika goda ur. På
detta sätt uppstod kronometern, som sedan varit
det viktigaste instrumentet för längdbestämningar
till sjös.
Såsom vi förut anmärkt, är det först på 1700-talet,
som projektionsläran vidare utbildades efter den
raska utveckling hon fått genom femtonhundratalets
kartografer. Hela sextonhundratalet har knappast att
uppvisa mer än en ny projektion, den af T. B. NICOLOSI
år 1660 uppfunna globularprojektionen, hvilken 1794
användes af den engelske kartografen ARROWSMITH och
därför äfven bär hans namn. I själfva verket var den
en modifikation af Glareanus projektion och är redan
omnämnd i sammanhang med denna[4]. Visserligen möter ett annat nytt
projektionsnamn från 1600-talet, men
det betecknar blott ett redan under föregående tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
