Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur en gammal fånggevaldigers minnen - III. Hustruplågaren och mästermannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 26 —
tit af den arme syndarens förfäran, »jaså, det
är således den här gossen, som . . . som skall
resa.» Därvid gick Hjort långsamt fram emot
den af en dödlig ångest skälfvande Mats. »I
Guds namn, hvad vill ni mig?» stönade denne,
»Hvad jag vill . . . hm, jag vill bara titta
litet på din nacke, min vän.»
Mats, som vid vårt inträde rest sig upp,
raglade vid dessa ord baklänges bort mot en af
cellens väggar.
»Jag tror du är rädd för mig», sade Hjort
med ett leende, som kom blodet i Mats* ådror
att isa sig. »Jag vill dig intet illa, min vän,
jag vill bara kasta en blick på din nacke»,
upprepade Hjort.
»Men ... jag är väl inte . . . dömd till
döden», framstönade Mats, som i sin
förskräckelse inte syntes fullt säker på den saken.
»Det är ju du, som är häktad för lifsfärligt
våld mot din hustru», sade Hjort.
»Är hon död?» frågade Mats ångestfullt.
»Antag att hon det vore», svarade Hjort
och såg med en genomträngande blick på fången,
som med möda höll sig uppe på sina skälfvande ben.
»Och tror ni, att jag blir dömd till döden?»
framstammade denne.
»Nåväl, vore inte det ett mycket lindrigt
straff för en sådan gemen hustruplågare, som du?»
»De’ ä’ inte möjligt», stönade Mats. »Ja ska’
begära nåd», tjöt han, utom sig af förtviflan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
