Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur en gammal fånggevaldigers minnen - IV. Guldhjärtat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IV.
Guldhjärtat.
Det fanns på 1840-talet ett vidt ut gr enadt
tjuf band, som opererade på skilda orter i
Sverige. En af dess framstående medlemmar var
»Guldhjärtat». Det var en ung, fager kvinna,
som med stor fördel af det snygga sällskapet
användes som lockfågel och mycket skickligt
utförde de henne anförtrodda uppdragen. Sitt
namn hade hon fått därför, att hon vanligen
brukade kalla sina offer vid ifrågavarande
smeknamn, sades det. Hon blef fast till sist och
genom henne äfven flera andra af bandet.
Hjort var på den tiden fånggevaldiger, och
han hade »Guldhjärtat» med på åtskilliga resor
mellan de olika ransakningshäktena.
Hjort var väl just ej någon »farlig» karl
för kvinnorna. Man kallade honom visserligen
för vackra Hjorten, men det var på skämt och
ironi, för hans rätt ovanliga fulhet. Detta
sakförhållande till trots uppstod likväl ett
kärleksförhållande mellan gevaldigern och hans sköna
fånge, »Guldhjärtat». För att få återse Hjort,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
