Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur en gammal fånggevaldigers minnen - V. En historia om villatjufven Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 35 —
dersökning fann jag i vagnstaket ett hål, stort
nog att tjäna en frihetsälskande långholmare till
utgång. Knifven och spiken funnos kvar i
cellen. Af spiken hade han gjort sig en dyrk till
bojorna, och med knifven hade han arbetat sig
ut genom taket. De båda kvarglömda
verktygen förrådde emellertid Åbergs delaktighet i
affären, och denne dömdes att mista sin tjänst.
Under sådana förhållanden blef det emellertid
o
ingenting af med giftermålet. Åberg reste nu
till Stockholm för att söka sig en plats, hvilket
dock icke föll sig så lätt för en för brott
afskedad fångvaktare. Den enda sysselsättning,
han lyckades erhålla, var som extra
tambur-vaktmästare på en restaurant.
En dag kom in på nämnda restaurant ett
sällskap herrar, bland dessa en elegant
gentleman, som Åberg till sin öfverraskning kände
igen. Det var villatjufven Johansson. Ingen
af parterna lät dock märka någon bekantskap,
men när sällskapet åter kom ut och skulle gå,
yttrade Johansson till en af sällskapet, en
förmögen landtpatron L., som tydligen ej hade
någon aning om sin nyförvärvade väns rätta
samhällsställning: »Du sade nyss, kära bror, att du
behöfde en pålitlig förvaltare på din
landtegendom. Tillåt mig rekommendera dig en man, som
jag i många år haft i min tjänst, men som nu
råkar befinna sig utan plats.» Och därmed
presenterade Johansson för sin vän patronen den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
