Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur en gammal fånggevaldigers minnen - V. En historia om villatjufven Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 37 —
var ni, som skaffade mig denna plats hos
patron L.»
»Ah, den historien hade jag nästan glömt»,
svarade Johansson med låtsad öfverraskning.
»Men det har inte jag», förklarade Åberg,
»och jag är glad öfver att nu få betala er min
skuld, som ni nu för öfrigt tyckes vara i stort
behof utaf.»
»Ja, för närvarande är det verkligen dåligt
ställt med mig», svarade Johansson, »men så
går det, när man vill försöka lefva som s. k.
hederlig människa.»
»Det försöket bör ni dock hålla ut med»,
o
genmälte Åberg. »Se här», fortfor han och
framtog något ur sin kassalåda, som han räckte
Johansson. »Tack för lånet, hvilket jag dock
aldrig användt.»
Det var de två hundra kronorna.
Johansson betraktade dem förvånad och
öfverraskad. »Minsann», sade han, »det lönar sig
ibland att göra en god gärning.
»Det lönar sig alltid», sade Åberg, i det han
räckte Johansson sin hand till afsked.
En tår glimmade i den biltoge brottslingens
öga, när han lämnade de lyckliga människorna i
förvaltarebostället, och ute på den mörka vägen
vände han sig ännu en gång om mot det
strålande glada ljuset bakom sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
