Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur en gammal fånggevaldigers minnen - VII. Regementets ros
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 51 —
»Och nu tänker du öfverge alla dina
gossar», fortfor kungen.
Bosa neg och rodnade.
»För att låta fängsla dig utaf en», fortfor
kungen att skämta.
Rosa neg åter.
»Nåväl», sade kung Karl, »värderar du
icke friheten högre, så skola vi se till, att du
blir väl fängslad. Jag har en lång, reslig
fång-gevaldiger på förslag åt dig, hvad säger du
om det?»
»Hu», sade Bosa med en verklig rysning.
»Jo, jo», sade kungen skrattande», så skola
vackra, oförståndiga unga flickor straffas.»
Så blef det också—jag blef fånggevaldiger
och Bosa blef min hustru.
Jag hade icke innehaft min nya tjänst så
synnerligen länge, då jag en dag fick ett
särdeles minnesvärdt uppdrag. Kapten T. hade
blifvit häktad för förskingring af honom
anförtrodda medel. Han hade bländ annat haft en
kassa, hörande till lotsverket, om hand — en
del af lotslärlingarnas lönemedel — som nu var
försvunnen och hvarom ransakning hållits med
honom i en sjöstad. Jag blef beordrad att per
ångbåt föra#honom till Stockholm. Det var
naturligtvis med ganska underliga känslor jag gick
att på detta sätt återse min f. d. förman och
kapten. Man hade gifvit mig en vink om, att
jag borde resa civilklädd, men ingen må väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
