Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur en gammal fånggevaldigers minnen - IX. Guld vaskaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 66 -
Den gamle guldvastaren omgaf sig med en
mystisk hemlighetsfullhet. Aldrig fick någon
människa sätta sin fot inom hans verkstad,
såvida han ej var riktigt bekant för gubben.
Någon arbetare hade han ej, utan arbetade
alldeles ensam och alltid med fönsterluckorna väl
tillskrufvade. Denna hemlighetsfullhet gaf
naturligtvis anledning till många rykten. Man
påstod att gubben köpte tjufgods och smälte ned,
men det var något, som aldrig blef bevisadt.
Det berättas till och med en historia om huru
skickligt den gamle guldfabrikören en gång drog
den sedan länge på honom lurande polisen vid
näsan. Den kände kommissarien Jäderin i Klara,
hvilken på denna tid ansågs som Stockholms
skickligaste polisman, hade en gång försökt få
gubben fast, sades det. Till den ändan hade
kommissarien skickat in en bekant tjuf till
gubben B. för att sälja någon guldpjäs, som godt
kunde misstänkas vara stulen; själf stannade han
utanför på gatan, väntande att få taga sin man
på bar gärning. B. var emellertid försiktig.
Han sade sig af någon anledning vara
förhindrad att göra upp affären genast, men bad
tjufven komma igen om en stund. Under tiden
gjorde han upp eld i sin smältugn, och när den
andre återkom, köpte han varan men lade den
omedelbart i degeln, så att när kommissarien
strax därpå trädde in för att göra visitation ef-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
