Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skatten i Uppsala slottsruin och Andra berättelser - I. Skatten i Uppsala slottsruin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
krusiga helskägget och den beslöjade, inåtvända
blicken. Med händerna instuckna i fickorna på
den upp till hakan igenknäppta rocken, de
kantiga axlarna uppskjutna och det långa skägget
vildt fladdrande för vinden, ilade han gata upp
och gata ned. Då och då stannade han i ett
gathörn och började prata högt några ramsor
osammanhängande, oförståeliga ord.
Nästan hvarje stockholmare kände denne
man under namnet tokige Lindgren eller tokige
tapetseraren, som han också kallades. Han var
nämligen till yrket tapetserare; sitt arbete skötte
han oklanderligt och var tidtals fullt klok. Han
var för öfrigt gift och hade flere barn.
Dåvarande pastorn i Klara hyste stor välvilja för
den stackars mannen, fast denne med sina
egenheter rätt ofta förskaffade pastorn obehag.
Sålunda fick han gratis bebo den lilla
tvättstugukammaren och pastorn försummade aldrig att
med sin rekommendation skaffa honom arbete
i fina hus. För oss barn utgjorde den underlige
mannen alltid ett intressant mysterium, som
vi ofta, men vanligen förgäfves, sökte utforska.
Tokiga Lindgrens Historia var för oss, som
för alla andra, en hemlighet. Lindgrens barn
tillfrågades ofta i detta ämne, men de tego
envist eller gåfvo undvikande svar. Det påstods
att Lindgren i församlingens pastor hade en god
vän från sin ungdomstid, och till denne hade
han en dag kommit, åtföljd af en liten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
