Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skatten i Uppsala slottsruin och Andra berättelser - I. Skatten i Uppsala slottsruin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 86 -
Plötsligt hörde jag dock ett utrop från Wille.
»Se», sade han och visade på ett litet hål, som
blottats i muren bakom stenhögen. Innan kort
hade vi en så stor öppning, att vi kunde
praktisera oss in. Det var naturligtvis mörkt
därinne som i en säck, och det fordrades ett par
facklor för att kunna se mer än handen framför
sig. Sådana medförde vi också.
På en god stund kunde vi icke resa oss,
utan måste på händer och fötter krypa fram
öfver en mängd nedrasade tegel och grus.
Så småningom började dock hvalfvet öfver
oss höja sig alltmera och slutligen kunde vi stå
raka. Vi skredo sakta fram genom en lång
hvalfgång. Efter en stund befunno vi oss icke
längre i en gång, utan i ett stort, öppet rum,
hvarifrån i skilda riktningar utgingo en hel
mängd gångar. Wille stannade och började
studera en liten kompass, som han bar hängande
vid klockkedjan.
»Denna väg!» förklarade han efter en stund
och pekade på en af gångarna. Vi följde denna
till dess vi funno en gammal rostig järndörr,
hvilken Wille efter åtskilliga besvär lyckades
öppna. Vi stodo i ett vanligt, fyrkantigt
källarrum.
»Min far påstår att detta skall vara
Sturefängelset», sade Wille. »Man anger visserligen
detsammas läge i en helt annan del af ruinen,
men dokumentet uppger detta rum som Nils
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
