Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skatten i Uppsala slottsruin och Andra berättelser - I. Skatten i Uppsala slottsruin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 90 -
»Tio år är en lång tidrymd, när man ser
den framför sig», började Wille, då jag bad
honom berätta hvad som händt, »men när åren
äro upplefda, tycker man att de, med all sin
strid och möda, dock förrunnit ganska fort. Det
där brefvet vi funno i Uppsala gamla slottsruin»,
fortfor han, »bestämde mig att följa det däri
gifna rådet, att genom arbete kämpa mig fram
till lyckan. Jag hade lärt ett dåligt och knappt
lönadt yrke och måste därför se mig om efter
någon för min framtid mera betryggande plats.
Jag fick anställning som extra i tullen. Om
dagen arbetade jag på verkstaden, under natten
tjänstgjorde jag som] extra tullvaktmästare; om
tio år borde jag vara ordinarie sådan. Tio år!
Det var ju en hel evighet af slit och släp, tyckte
jag. Men det skulle väl gå ändå, och den dag,
de åren vore till ända, borde jag väl känna mig
lycklig. Nåväl, i dag är den stora dagen
uppnådd, i dag är jag utnämd till ordinarie i
tullen, med hundra säkra kronor i månaden som
lön. Ah, här kan jag nu ändtligen sitta och le
åt världen!»
Han såg obeskrifligt lycklig ut, vännen Wille,
där han satt i soffan med hufvudet stolt
tillbakalutat och armarne njutningsfullt lagda i kors
öfver bröstet.
»Men skatten», sporde jag, »den skatten du
talade om i ditt bref?»
»Här kommer hon,» sade han i det han sprang
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
